Bismillah.

Information till denna artikel är en översättning av texten från Studio Din - sidan. Detta är den andra artikeln om Ibn ‘Abbas, r.a. Innan du börjar läsa den, bör du läsa första delen.

Ibn ‘Abbas som mufassir

Det finns ingen tvekan om att Ibn ‘Abbas, r.a, var den mest framstående mufassir bland alla sahaba, må Allah vara nöjd med dem alla. Därför fick han heders smeknamn: Tarjumanul-Qur’ani (Koranens tolkare), Al-Bahr (Kunskapshav) och Hibrul-ummati (Hela ummahs lärde). Ibn Mas’ud, r.a, som själv var en av de sahaba som utmärkte sig mest i tafsirvetenskapen, sade om Ibn ‘Abbas, r.a: “Ibn ‘Abbas är en fantastisk Korantolkare (mufassir)!” Mujahid, en av dem mest framstående tabiin inom tafsirvetenskapen, som också var Ibn ‘Abbas, r.a, lärling, sade om honom: “Ibn ‘Abbas kallade man Al-Bahr (Havet) tack vare hans enorma kunskap.” Mujahid sade också: “När han tolkade någon vers, kunde man se ljuset omkring honom!” ‘Ali, r.a, beskrev hans sätt att tolka Koranen som “Som om han tittar till ghayb genom en genomskinlig slöja!”

Abdullah ibn Omar sade en gång om honom: “Ibn ‘Abbas är en i Rasulullahs () ummah som bäst känner det som Allah Den Upphöjde uppenbarat till Muhammad ().” Ibn ‘Abbas, r.a, samtida frågade ofta honom om de inte förstod något från Koranen, och de litade på hans svar.

Ibn ‘Abbas redan som ung, blev känd och berömd lärd man. Han var rådgivare till de första fyra khalifer. Speciellt många hadither talar om hur Omar, r.a, trots att han var äldre och khalif, brukade fråga Ibn ‘Abbas, r.a, om hans åsikt om en svår fråga kom upp: “Du är värd denna och liknande frågor!” och när Ibn ‘Abbas, r.a, löste problemet, accepterade den andra khalif, r.a, hans lösning och frågade ingen annan. Bukhari säger att Omar, r.a, ofta bjöd in Ibn ‘Abbas, r.a, när han skulle träffa följeslagare som deltagit vid Badr.

En gång såg Omar, r.a, att en veteran från Badr undrar varför han alltid bjuder in Ibn ‘Abbasa, r.a, till deras träffar - de hade sönder lika gamla som Ibn ‘Abbas… Därför frågade Omar, r.a, alla närvarande vad de tycker att betydelsen av Allahs Ord “Då Guds hjälp kommer med segern och du ser människorna i oräkneliga skaror flocka sig till Guds religion, lova och prisa då din Herres namn och sök Hans förlåtelse! Han är alltid beredd att ta emot den uppriktigt ångerfulles ånger.” (Koranen, CX) En av följeslagarna, r.a, sade: “Härmed beordras vi att tacka Allah och att söka Hans förlåtelse när Han hjälper oss och ger oss seger.”

Då frågade Ibn ‘Abbas, r.a, om denna surahs betydelse, och han svarade: “Den förknnar och bebådar Rasulullahs () död. Allah Den Upphöjde meddelar honom () med denna surah: Då Guds hjälp kommer med segern betyder att din dödsstund närmar sig, därför lova och prisa då din Herres namn och sök Hans förlåtelse! Han är alltid beredd att ta emot den uppriktigt ångerfulles ånger.
Omar sade: “Detta är precis vad jag vet om den här surah.” Därmed visade han, r.a, till de äldre och framstående följeslagarna att Ibn ‘Abbas, r.a, innehar kunskap som ofta de själva inte hade.

Ibn ‘Abbas, r.a, som en stor auktoritet i islamisk vetenskap, hade ett stort antal lärlingar, dvs. tabiin som lärde sig från honom. Specialister inom tafsir anför att det hade formats tre tafsir-skolor bland tabiin: makka-skolan, madina-skolan och iraqi-skolan, och att Ibn ‘Abbas grundade den makka-skolan, eftersom mufassir-tabiini från Makkah hade lärt sig islam och islamiska vetenskapsgrenar - framför allt, tolkningen av Koranen - just från honom.

De säger också att de lärda från makkah-tafsirskolan från tabiin generationen var de mest lärda, just tack vare att deras lärare var Ibn ‘Abbas, r.a.

Hur mycket Ibn ‘Abbas, r.a., var respekterad bland följeslagarna, illustreras bäst av Tavus ord, när han svarade på anklagelsen att han försuummar andra shaba, r.a, och umgås mest med Ibn ‘Abbas: “Jag såg 70 sahaba, Rasulullahs () följeslagare, som - om de hade olika åsikter i en fråga - accepterade Ibn ‘Abbas åsikt i den frågan.”

Abu Wayl berättar att Ibn ‘Abbas, r.a, reciterade och tolkade surat An-Nuur, och han tyckte så mycket om det han hade hört, att han sade: “Hade Perserna och Bysanter hört honom, hade de med all säkerhet accpeterat islam!”

Ibn ‘Abbas, r.a, handlade enligt sin kunskap, omsatte kunskapen i sina handlingar. Han fastade ofta under dagtid, och nätterna tillbringade han i ibadah i nattbönen. Han grät mycket i fruktan för Allah s.w.t.a, så mycket att man kunde se två linjer i hans ansikte… Han var mycket omtyckt bland folket även under periden efter de fyra första khalifer. Ibn ‘Abbas gjorde hajj samma år som khalif Muawiya. Men trots att khalifen hade sitt följe, eftersom han var ju khalif, var Ibn ‘Abbas, r.a, följe större: han omringades av människor som var törstiga efter kunskap.

Ibn Abbas tafsir

Ibn ‘Abbas, r.a, skrev inte själv en tafsir, men han tolkade hela Koranen för sina lärlingar, dvs. framstående tabiin, och det gjorde han en vers i taget. Han gick igenom hela Koranen med dem flera gånger, vers efter vers. De memorerade hans ord med största uppmärksamhet, och återberättade dem till nästa generationen. Den berömde filologen Muhammad ibn Ya’qub Al-Firuzabadi samlade dessa återberättelser och publicerade dem som ett verk, som en komplett tafsir, under namnet TANWIRUL-MIKYAS MIN TAFSIIRI IBNI ‘ABBAS. Den finns även idag.

Hans tafsir är karakteristisk för att den är kort, och hans ord fyller ut betydelsen av orden i Koranen. Denna tafsir är en av de klassiska tafsirer, vilket betyder att han tolkar Koranen framförallt genom Koranen, sedan genom Rasulullah Muhammads () hadither och sedan genom de framstående följeslagarnas åsikter. Dessutom, eftersom hans kunskap i arabiska språket och i förislamsik poesi var utmärkt, är han också känd att han använde dessa discipliner att tolka Koranen. (OBS - det menas inte att Ibn Abbas, r.a, använde poesi att tolka Koranen, subhanAllah, utan att han kunde använda sig av en poem eller dikt där ett visst ord hade använts i en viss mening, för att förklara och förtydliga vad det ordet betyder och huur det använts i Koranen, alltså hur den skall korrekt tolkas ur språkligt perspektiv. Glöm inte att arabiskan är ett språk av enorm rikedom.)

Han använde sig även till en viss, begränsad, mån av judiska och kristna berättelser. Vissa ogillade att han gjorde det, men andra försvarar honom och säger att han aldrig använde dessa berättelser i tolkningen av trons grundprinciper, speciellt inte i aqaid, utan i några mindre viktiga detaljer, som berättelser om folk som hade levt för länge sedan, men han var alltid mycket uppmärksam att inte använda sig av en berättelse som motsätter sig Koranen eller sunnahs texter.

Vi måste säga också att även andra följeslagare, r.a, som var mufassir, använde sig också av förislamisk poesi för att förklara Koranverser, men Ibn ‘Abbas, r.a, gjorde det något oftare än andra. Han ansåg, nämligen, att det var nödvändigt för att förklara de uttryck och ord i Koranen som var mindre kända, så att folk kunde förstå dem - eftersom Koranen är uppenbarad på det klara arabiska språket.

Han sade i samband med detta: “Om ni frågar mig om betydelsen av de mindra kända ord i Koranen, är mitt råd att ni söker dessa ord i poesi, eftersom arabisk poesi är antologi.” Efter några generationer började vissa lärda att kritisera ett sådant sätt att tolka Koranen, och de sade att förislamisk poesi inte kan tas som hjälpmedel till tafsir.

Men den här åsikten är i minoritet, eftersom det inte är frågan om att tolka Koranen med hjälp av poesi, utan man använder den för att förklara de mindre kända uttryck och ord i Koranen. Därför har lärda (som tolkade Koranen) alltid använt förislamisk poesi för att tolka vissa uttryck i Koranen.

(Fortsättning följer, insha’Allah)