Bismillah.

Detta inlägg är en naturlig fortsättning av inlägget om qunut i tider av svåra prövningar.

1 Ur boken Salaah - i ljuset av Profetens () sunnah av Shaykh Muhammad Naasir ad-Diin al-Albaanii.

Qunut i witr bönen

Under witr bönen när muslimer inte var utsatta för svåra katastrofer och olyckor, brukade Profeten Muhammad () ibland recitera qunut i witr bönens udda bönecirkel, och han () brukade i så fall recitera den innan han gick ner i rukuu.

Ibn Nasr och al-Daraqutnii rapporterar, med sahih återberättarkedjan, om att Profeten () brukade recitera qunut i witr bönens udda bönecirkel.

Fler följeslagare, radiallahu ‘anhum, berättare om att Profeten () bad witr utan att recitera qunut i den. Det var bara Ubbay Ibn Ka’b rapporterade om att Profeten () reciterade qunut under witr bönen, vilket betyder att han () reciterade den ibland och utelämnade den ibland. Detta är bevis att qunut inte är obligatorisk flr witr bönen, vilket är de flesta lärdas åsikt.

Ibn Abii Shaybah (12/41/1), Abu Dawud, al-Nasaa’ii i Sunan al-Kubraa (218/1-2), Ahmad, Al-Tabaraanii, Al-Bayhaqii och Ibn ‘Asaakir (4/244/2) rapporterar med sahih återberättarkedjor att Profeten () brukade under vanliga omständigheter, när muslimer var utom stor fara, recitera qunut du’aa innan han böjde sig till rukuu. De anger även själva qunut du’aa i sina rapporter. Ibn Mandah rapporterar om du’aan endast i sin “Tawhid” (70/2) med olika oberoende hasan återberättarkedjor.

Profeten () lärde Ali att recitera under witr bönen: Allaahumma ihdini fiiman hadayta wa ‘aafini fiiman ‘aafayta wa tawallani fiiman tawallayta wa baarik li fiima a’tayta, wa qini sharra ma qadayta, fa innaka taqdi wa la yuqda ‘alayk, wa innahu laa yadhillu man waalayta wa laa ya’izzu man ‘aadayta, tabaarakta Rabbana wa ta’aalayta [la munji minka illa ilayk]. At-Tirmidhi säger att denna hadith är hasan, och tilllägger: “… det finns ingenting känt från Profeten () om qunut som är mer autentiskt än denna hadith.”

2 I Fiqhus-sunnah av Sayyid Saabiq kan man läsa följande:

Det är tillåtet att be qunut du’aa både innan man går ner i rukuu’ och efter rukuu’. Humaid säger: “Jag frågade Anas: ‘Är qunut före eller efter rukuu’?’ och han svarade: ‘Vi bad den antingen före eller efter rukuu’.” Ibn Majah och Muhammad ibn Nasr rapporterar detta. I Fath ul-Bari kommenterar Ibn Hajar att dess kedja är helt sund.

Om man gör qunut inan rukuu’, bör man säga takbir och lyfta händerna efter att ha recitaterat Al-Fatiha och en surah. Lika så, säga andra takbir efter qunut och sedan böja sig till rukuu’. Flera följeslagare, radiallahu ‘anhum, har rapporterat det. Vissa lärda anser att det är bättre att lyfta händerna under recitation av qunut-duaa, medan andra inte håller med om det. Vad gäller att stryka händerna över ansiktet efter qunut, skriver al-Bayhaqi: “Det är bättre att inte göra det och att begränsa sig till det som de tidiga generationerna brukade göra. De brukade lyfa händerna under du’aa, men inte stryka ansikten efter du’aa, under bönen.”

Al-Qunut i salaatul-fajr

Det är inte korrekt att inkludera qunut i fajr bönen förutom under tid av svåra katastrofer, i vilket fall man kan recitera qunut under alla dagliga fem böner. Abu Malik al-Ashja’i sade: “Min far bad bakom Profeten () när han var 16 år gammal, och han bad bakom Abu Bakr, ‘Omar and ‘Othman, radiallahu ‘anhum. Jag frågade honom: ‘Gjorde de qunut?’ Han svarade ‘Nej, min son, det är något som människor själva infört’.” Ahmad, an-Nasa’i, Ibn Majah och at-Tirmizhi, som säger att den är sahih, har rapporterat detta. Anas sadr att Profeten () brukade inte göra qunut i fajr bönen förutom i två fall: om han () bönföll Allah för eller emot människor. Ibn Hibban, al-Khatib och Ibn Khuzaymah, som säger att hadithen är sahih, rapporterar detta.

It is also related that az-Zubair, Abu Bakr, ‘Umar, and ‘Uthman did not make the qunut in the dawn prayer. This is the opinion of the Hanafiyyah, the Hanbaliyyah, Ibn al-Mubarak, al-Thauri, and Ishaq. The followers of Shaf’i are of the opinion that the qunut is to be made after the ruku’ of the second
rak’ah in the obligatory dawn prayer. This opinion is based on the following two reports. Ibn Sireen narrates that Anas ibn Malik was asked: “Did the Prophet make the qunut in the dawn prayer?” He answered: “Yes.” They asked him: “Before the ruku’ or after it?” He replied: “After it.” This is related by the group save at-Tirmizhi. There is a report from Anas which says: “The Messenger of Allah sallallahu alehi wasallam did not stop
making qunut during the dawn prayer until he left this world.” This is related by Ahmad, al-Bazzar, adDaraqutni, al-Baihaqi, and al-Hakim who says it is sahih. However, there remains some doubt concerning this evidence since the qunut which they asked Anas about, as is clear in the narrations of al Bukhari and Muslim, was the qunut during the time of calamities. Concerning the latter hadith (the one mentioned in support of their stand), in its chain of narrators there is Abu Ja’far ar-Razi who is not a credible source and, thus, one cannot build a case upon his hadith. How could it be that the Messenger of Allah never stopped performing this qunut until his death, and yet, the rightly guided caliphs did not perform it? It is even confirmed that Anas himself did not make the qunut in the dawn prayer! If we must accept this latter hadith as authentic, it would mean that the Prophet always made supplications and remembrance ( zhikr), after the ruku’, until his death. This would also come under qunut and, in this sense, it would be more befitting. Still, this is one of the matters in which it is acceptable to have differences of opinion, and one may either do it or leave it. Det bästa exempel är exempel av Profeten Muhammad ().

3 Denna artikel avslutas med översättningen av lämpliga delar av texten om Qunut.

Prisad vare Allah.

Qunut, enligt definitionen av fuqaha’, “är namn av du’aa’ som bes under bönen vid specifika tillfällen när man står i bönen.” Den rekommenderas i witr bönen efter ruku’, enligt den mer korrekta av två åsikter bland de lärda. Om olycka eller katastrof drabbar muslimer, då är det rekommenderat att be du’aa’ al-qunut efter att ha gått upp från ruku’ i sista rak’ah i alla fem dagliga böner, tills Allah befriar muslimer från den olyckan.
(Se Tasheeh al-Du’aa’ av Shaykh Bakr Abu Zayd, s. 460).

Vad det gäller att säga du’aa’ al-qunuut i fajr bönen hela tiden, under alla omständigheter, så finns ingen sahih hadith att Profeten () gjorde så (valde ut fajr bönen för att be qunut i den eller att han () alltid bad qunut i fajr bönen). Det som är bevisat, är att han () sade du’aa’ al-qunut i tider av svåra prövningar för muslimer, med för den situationen lämpliga ord. Han () sade du’aa’ al-qunut i fajr och i andra böner, och bad emot Ra’l, Dhakwaan och ‘Usayyah för att de hade dödat Koran-recitatatörer vilka Profeten () hade sänt till dem för att lära dem religionen. Och det bevisat att han () bad i fajr och i andra böner för de svaga och förtryckta troende, och bad Allah att rädda dem från deras fiender. Men han () gjorde inte det hela iden. De fyra första khaliferna prakticerade qunut på samma sätt. Det är bättre för en imaam att begränsa qunut till tider av svåra katastrofer och följa exempel av Rasulullah Muhammad (). Det är bevisat att Abu Maalik al-Ash’ari sade: “Jag sade till min far ‘Å min far, du bad bakom Profeten () och bakom Abu Bakr, ‘Omar, ‘Othman och ‘Ali (radiallahu ‘anhum). Reciterade de du’aa’ al-qunut i fajr?’ Han svarade ‘Å min son, det har människorna själva senare infört’.” (Fem muhaddither, förutom Abu Dawud rapporterar detta, Albaani säger i al-Irwa’, 435, att den är sahih). Den bästa vägledningen är den från Profeten Muhammad ().

Och Allah är Källan av all styrka. Må Allah skicka välsignelser och frid till vår Profet Muhammad (), hans () familj och följeslagare.
(al-Lajnah al-Daa’imah li’l-Buhooth al-‘Ilmiyyah wa’l-Iftaa’, 7/47)

Finns det specifika ord för qunut under witr bönen, eller qunut vid svåra prövningar?
Det har rapporterats många olika former av du’aa’ al-qunut i witr bönen till exempel den här:

1 – version som Rasulullah () lärde al-Hasan ibn ‘Ali (radiallahu ‘anhu), vilket är:

“Allaahumma ihdini fiiman hadayta wa ‘aafini fiiman ‘aafayta wa tawallani fiiman tawallayta wa baarik li fiima a’tayta, wa qini sharra ma qadayta , fa innaka taqdi wa la yuqda ‘alayk, wa innahu laa yadhillu man waalayta wa laa ya’izzu man ‘aadayta, tabaarakta Rabbana wa ta’aalayta la munji minka illa ilayk”

(”Å Allah, vägled mig bland dem som Du har väglett, förlåt mig bland dem som Du har förlåtit, gör mig i vänskapen bland dem som Du redan gjort till dem som är i vänskapen, och välsigna det som Du har bestämt för mig, rädda mig från det onda som Du har bestämt. Sannerligen, bara Du bestämmer och ingen kan påverka Dig, och den som du gett vänskap är inte förnedrad, och den som är Din fiende är inte ärad. Välsignad är Du, å, Herre, och Förhärligad. Det finns ingen plats av säkerhet från Dig förutom med (hos) Dig.”).

(Abu Dawood, 1213; al-Nasaa’i, 1725; al-Albaani i al-Irwa’, 429 säger att den är sahih).

‘Ali ibn Abi Taalib berättade att Profeten () brkade säga i slutet av witr bönen: “Allaahumma inni a’oodhu bi ridaaka min sakhatika wa bi mu’aafaatika min ‘uqoobatika wa a’oodhu bika minka, la uhsi thana’an ‘alayka anta kama athnayta ‘ala nafsika (Å Allah, jag söker skydd i Ditt välbehag från Din vrede, och skydd i Din förlåtelse från Ditt straff. Jag kan inte prisa Dig tillräckligt, Du är som Du har prisat Dig Själv.”

(Tirmidhi, 1727; al-Albaani i al-Irwa’, 430 säger att den är sahih; Sahih Abi Dawud, 1282).

Sedan bör man skicka välsignelser till Profeten () eftersom det är berättat att vissa följeslagare (radiAllahu ‘anhum) – inklusive Ubayy ibn Ka’b och Mu’aadh al-Ansaary (radiAllahu ‘anhum) – gjorde så i slutet av qunut al-witr.

(Se Tasheeh al-Du’aa’ av Shaykh Bakr Abu Zayd, s. 460).

Slut på den delen av Shaykh Munajjids svar som avser qunut al-witr, taget från IslamQ&A.

Bismillah.

Idag skickade Islamic Relief, den internationella islamiska humanitära organisation som har sitt svenska säte i Stockholm, ut ett mail med följande information. Läs, och hjälp så mycket du kan. Glöm inte att be Allah att underlätta för våra bröder i Gaza och i hela världen där oskyldiga civila muslimer dödas! På bara några få dagar av terrorattacker på civila muslimska befolkningen, har detta folkmord resulterat i nära 400 döda och 1300 skadade människor.

ISLAMIC RELIEFS UTSKICK:

Mer än tre hundrasextio palestinier har hittills dödats och cirka 1.400 har skadats i en serie israeliska flygräder på Gazaremsan som pågått i fyra dagar med start 27 december 2008. Antalet döda israeler räknas till 4, varav en var en palestinsk byggnadsarbetare i Ashkelon.

Siffrorna ser ut att öka kraftigt i Gaza under de kommande dagarna och flera palestinska barn har dödats och lemlästats till följd av attackerna.

Islamic Relief är på plats i Gaza för att distribuera medicinska nödförråd och har lanserat en brådskande vädjan till insamling av 23.7 miljoner kronor ($ 3 miljoner) till Gaza borna. Ni kan läsa Islamic Reliefs skildringar av det som sker direkt från Gaza i vår hjälparbetares dagbok.

Omedelbara behoven omfattar produkter inom medicinska engångsartiklar och första hjälpen paket. Islamic Relief koordinerar på plats med bland andra Världshälsoorganisationen (WHO).

Vänligen donera till Islamic Reliefs pågående arbete i Gaza idag. Din donation kan rädda liv!

PG: 11 88 82-0 eller BG: 5753-3101

OBS! Märk betalningen ”Gaza”

Ni kan även donera via IslamGuidens säkra internetbetalningstjänst (PayPal) med betalkort. Vänligen markera betalningen ”Gaza” i fältet ”Purpose”.

Bismillah

Ännu en underbar nasheed av bröderna i No Beats Necessary som jag vill dela med er. Tryck på nasheeds titel om du vill höra den.

Subhanallah, i dessa dagar av svåra prövningar för ummah får texten en annan, mycket mer smärtsam, dimension… det minsta vi kan göra för vår bror i Palestina är:
1) att skicka honom hjälp genom pålitliga humanitära organisationer. Islamic Relief har påbörjat en akut insamling för Gaza. Mer om detta i detta inlägg insha’Allah. Läs och hjälp, med Allah i tankarna.
2) vi kan och bör göra du’aa för våra bröder som terrorister dödar, och har dödat i årtionden, för att mata sitt blinda hat. Vi kan och bör följa Profetens () sunnah, och be Allah att skydda de torterade, oskyddade muslimer i Gaza, och be Honom att straffa dem terrorister som under långa dagar, veckor, månader, år, decenier… har hållit på att spilla oskyldiga civila muslimers blod. Läs mer om qunut du’aa i tider av svåra prövningar.

Hold on

I heard it through a brother that you, oh my brother,
you are going through times of difficulty.
I know sometimes you feel all alone, oh my brother,
call me anytime when you feel all the way down.

Trials and temptations lie at every corner we turn,
it’s a test from Allah to see if we succeed or not.
My brother, it’s a trial that you’re going through,
so don’t be afraid, Allah’s there for you.

So hold on, Allah’s there for you,
hold on, He’s listening to you,
hold on, supplicate to Him,
hold on, He will free you from this misery.

Thinking abouut not so long ago,
how it was when I was not alone,
why is it that my life’s falling apart?
Thinking about it really breaks my heart.

My brother, it’s a trial that you’re going through,
so don’t be afraid, Allah’s there for you.
With every hardship there is ease and relief with calamity
patience and prayer will give you victory.

So hold on, Allah’s there for you,
hold on, He’s listening to you,
hold on, supplicate to Him,
hold on, He will free you from this misery.

My brother, it’s a trial that you’re going through,
so don’t be afraid, Allah’s there for you.
My brother, it’s a trial that you’re going through,
so don’t be afraid, Allah’s there for you.

So hold on, Allah’s there for you,
hold on, He’s listening to you,
hold on, supplicate to Him,
hold on, He will free you from this misery.

Allah is there for you.
He’s listening to you.
Allah is there for you.
Allah is there for you.

Bloggarens kommentar: “With every hardship there is ease and relief with calamity. Patience and prayer will give you victory” Subhanallah… påminns inte du också om verserna:

På prövningen följer lättnad! Ja, på prövningen följer lättnad! Stå upp, när du har fullgjort din uppgift, och vänd dig med hela ditt hjärta i bön till din Herre. (Koranen, XCIV : 5-8)

Sök med tålamod Guds hjälp i bönen! (…) (Koranen, II : 45)

Bismillah.

Muslimer har under historiens gång ofta stått inför svåra prövningar. Låt oss se ett exempel av hur vår Profet Muhammad () hanterade ett tragiskt fall när 70 av hans () män som kunde recitera Koranen dödades av hedningar bara för att de var muslimer. Allahs sista Profet () som skickades till hela mänsklighetem och som med sina följeslagare, radiallahu ‘anhum, fick utstå de största och svåraste prövningarna. Läs om det hjärteskärande fall när 70 oskyldiga muslimer fick stupa som martyrer på grund av hedningarnas hat mot Sanningen, och försök tänka dig hur vår älskade Profet () led för deras skull… han (), som ömmade för varje människa på denna planet, som bara ville det bästa för alla, för varje människa, för hela skapelse… Vad gjorde han ()?

‘Abdul Aziz berättade:
Anas sade: “Profeten skickade iväg 70 män, som kallades Al-Qurra av någon anledning. Två grupper av Bani Sulaym, Ri’l och Dhakwan, dök upp nära källan som kallades Bir Ma’una. Männen (Al-Qurra) sade, ‘Wallahi, vi har inte kommit att skada er utan vi bara passerar er på väg att göra något för Profeten ().’ Men de otrogna dödade dem. Profeten () åkallade därför olyckan över dem under en månads tid under fajr bönen. Det var början av al-qunut och vi brukade inte säga qunut dessförinnan.” En man frågade Anas om al-qunut: “Skall vi säga qunut efter ruku’ (i bönen) eller efter att ha avslutat Koranrecitationen (dvs. före ruku’)?” Anas svarade “Nej, man skall säga den efter att man är färdig med Koranrecitationen.” (Sahih Al-Bukhari, Volym 5, bok 59, hadith 414)

1) Först anges översättning om qunut du’aa ur boken Salaah - i ljuset av Profetens () sunnah av Shaykh Muhammad Naasir ad-Diin al-Albaanii.

Qunut i dagliga böner när muslimer prövas med svåra olyckor

Bukhari och Ahmad rapporterar att när Profeten Muhammad () ville bönfalla Allah för eller mot någon, brukade han () i sista bönecirkel, efter rukuu och efter att ha sagt Allah hör den som prisar Honom, be qunut-du’aa. Han () brukade recitera högt, lyfta händerna och muslimer som bad efter honom () sade Amiin.

Ahmad och Al-Tabaraanii rapporterar, med sahih återberättarkedjan, att Profeten () brukade lyfta händerna under qunut du’aa i dagliga böner, när han () antingen bad Allah att hjälpa svaga och utsatta muslimer, eller att straffa dem som torterrade muslimer eller . Det är praxis att lyfta händerna under qunut i hanbali madhab. Men att stryka ansiktet med händerna efter du’aa under bönen är inte av Profetens () sunnah, eftersom det inte finns autentiska bevis att Profeten () eller hans () följeslagare, radiallahu ‘anhum, brukade göra det, inte ens ibland.

Abu Dawud, Siraaj och Al-Daraqutnii rapporterar med två hasan återberättarkedjor att han () sade qunuut i alla dagliga böner. Ibn Khuzaymah i sin Sahih (1/78/2), al-Khatiib i Kitaab al-qunuut med sahih återberättarkedjor rapporterar att han () gjorde det bara när han () bönföll Allah för eller mot någon.

Till exempel, Bukhari och Ahmad rapporterar att han () sade en gång: “Å Allah! Rädda al-Waliid ibn al-Waliid och Salamah ibn Hishaam och ‘Ayyash ibn Abii Rabii’ah. Å Allah! Härda ditt straff över Mudar-stammen, ge dem långa år av svält som år i Yuusufs liv, å Allah! [Förbanna Lahyaan och Ru’l och Dhakwaan och ‘Usayyah, som vägrade lyda Dig och Din Sändebud!]

Den sista meningen ovan rapporteras av Muslim.

An-Nasaa’ii, Ahmad, Siraaj (109/I) och Abuu Ya’laa i sin Musnad rapporterar med god återberättarkedja att Profeten () sade Allahu Akbar efter qunut du’aa och gick sedan ner i sujjud.

2) I Fiqhus-sunnah av Sayyid Saabiq kan man läsa följande:

Al-Qunut i de fem (obligatoriska) bönerna

Det är välgrundat att högt recitera qunut i alla fem dagliga böner när muslimer står inför stora prövningar och katastrofer. Ibn ‘Abbas, radiallahu ‘anhu, berättar att Rasulullah () reciterade qunut varje dag under en hel månad i dhuhr, ‘asr, maghrab, ‘ishaa och fajr bönen. I slutet av varje fard-bön, i sista bönecirkeln, efter att han () sa Allah hör den som lovprisar Honom, bönföll han Allah att straffa Re’l, Zhakwan, och ‘Usiyyah’ av Banu Sulaym, och muslimer som bad bakom honom sade Amiin.

Ahmad och Abu Dawud rapporterar detta, och den senare tilllägger att dessa tre som Profeten () bad Allah att straffa dem, hade dödat sändebud som han () hade sänt till dem. ‘Ikrimah säger: “Detta var början av qunut.”

Abu Hurayrah, radiallahu ‘anhu, rapporterar att när Profeten () ville be emot eller för någon, brukade han () recitera qunut efter rukuu’. Ibland sade han (): “Allah hör den som lovprisar Honom. Å vår Herre, all pris tillhör Dig. Å Allah! Rädda al-Walid ibn al-Walid och Salamah ibn Hisham och ‘Iyash ibn Abi Rabi’ah och de förtryckta och svaga troende. Å Allah, läg vedermödor och nöd på Muzhar-stammen och ge dem år av svält som svältåren var under Yusufs, a.s, tid.”

Han () sade detta högt i vissa böner. Under fajr bönen, sade han (): “Å Allah, förbanna den och den” och förbannade två arabstammen, tills Allah uppenbarade:

“Det ankommer inte på dig, Muhammad, att bestämma om Gud skall ta emot deras ånger eller straffa dem - de är orättfärdiga människor.” (Koranen, III:128) Ahmad och al-Bukhari rapporterar detta.

Al-Qunut i salaatul-fajr

Det är inte korrekt att inkludera qunut i fajr bönen förutom under tid av svåra katastrofer, i vilket fall man kan recitera qunut under alla dagliga fem böner. Abu Malik al-Ashja’i sade: “Min far bad bakom Profeten () när han var 16 år gammal, och han bad bakom Abu Bakr, ‘Omar and ‘Othman, radiallahu ‘anhum. Jag frågade honom: ‘Gjorde de qunut?’ Han svarade ‘Nej, min son, det är något som människor själva infört’.” Ahmad, an-Nasa’i, Ibn Majah och at-Tirmizhi, som säger att den är sahih, har rapporterat detta. Anas sadr att Profeten () brukade inte göra qunut i fajr bönen förutom om han () bönföll Allah för eller emot människor.

Ibn Hibban, al-Khatib och Ibn Khuzaymah, som säger att hadithen är sahih, rapporterar detta.

Az-Zubair, Abu Bakr, ‘Omar och ‘Othman, radiallahu ‘anhum, reciterade inte qunut under fajr bönen. Detta är hanafis, hanbalis, Ibn al-Mubaraks, al-Thauris och Ishaqs åsikt. Shaf’is anser att qunut bör göras efter rukuu’ i andra rak’ah i fajr (fard) bönen. Åsikten baseras på två rapporter. Ibn Siriin rapporterar att man frågade Anas ibn Malik: “Brukade Profeten göra qunut under fajr bönen?” Han svarade: “Ja.” De frågade honom: “Före eller efter ruku’?” Han svarade: “Efter.” Alla fem muhaddith rapporterar detta, förutom at-Tirmidhi. Det finns en hadith från Anas som säger: “Rasulullah () slutade inte göra qunut under fajr bönen tills han () lämnade denna värld.” Ahmad, al-Bazzar, ad-Daraqutni, al-Bayhaqi och al-Hakim rapporterar detta, och den sistnämnde säger att hadithen är sahih. Men vissa tvivel och frågetecken angående bevis kvarstår, eftersom qunut som man frågade Anas om var qunut under tider av svåra katastrofer och prövningar för muslimer, vilket klart framgår från Bukharis and Muslims hadither. Vad gäller den senare hadithen (”Rasulullah () slutade inte göra qunut under fajr bönen tills han () lämnade denna värld.” ), så är dess kedja inte helt perfekt, eftersom den innehåller Abu Ja’far ar-Razi som inte är en pålitlig återberättare. Därför kan praxis inte byggas baserat på denna hadith. Hur kunde det vara attProfeten () aldrig slutade att göra denna qunut till sin död, och ändå fortsatte inte de fyra första khaliferna med det praxis? Det är till och med bekräftat att Anas själv inte reciterade qunut under fajr bönen! Om vi skall acceptera den sistnämnda hadithen som autentisk, då betyder det att Profeten () alltid gjorde du’aa och åkallan (zhikr) efter ruku’ till sin död. Detta är också qunut och är mer lämpligt antagande. Men detta är en av frågor där det är tillåtet att ha olika åsikter, och muslim kan antingen anamma det praxis eller låta bli att göra det. Och det bästa exemplet är exempel av Profeten Muhammad ().

3) Shaykh Munajjid har svarat på denna fråga på islamQ&A och översättningen av den relevanta delen i hans svar anges nedan:

Qunut under svåra prövningar och katastrofer (qunut al-naazilah)

När man ber qunut i en tid av svåra katastrofer för muslimer, bör man göra du’aa enligt situationen, eftersom det berättas att Profeten () förbannadenågra arabstammar som hade svikit hans () följeslagare, radiallahu ‘anhum, och dödat dem, och han () bad Allah att rädda de svaga och förtryckta muslimer i Makkah. ‘Umar bad qunut med följande ord:

“Allaahumma inna nasta’eenuka wa nu’minu bika, wa natawakkalu ‘alayka wa nuthni ‘alayka al-khayr, wa laa nakfuruka. Allaahumma iyyaaka na’budu wa laka nusalli wa nasjudu, wa ilayka nas’aa wa nahfid. Narju rahmataka wa nakhsha ‘adhaabaka, inna ‘adhaabaka al-jadd bil kuffaari mulhaq. Allaahumma ‘adhdhib il-kafarata ahl al-kitaab alladheena yasuddoona ‘an sabeelika.

(Å Allaah, vi söker sannerligen Din hjälp, vi tror på Dig, vi sätter vår tillit till Dig och vi lovprisar Dig och vi är inte otacksamma till Dig. Å Allah, bara Dig tillber vi och till Dig ber vi och faller ner i sujud, för Din skull strävar vi. Vi hoppas om Din nåd och fruktar Ditt straff, eftersom Ditt straff skall med all säkerhet nå förnekarna. Å Allah, straffa icke-troende bland Bokens folk som hindrar andra från att följa Din väg).”

Al-Bayhaqi berättar detta (2/210). Al-Albaani säger att hadith är sahiih i al-Irwa’ (2/170). Al-Albani sade: Detta berättade ‘Umar om qunut i fajr, det verkar att denna qunut är qunut al-naazilah (qunut när muslimer är prövade med missöden och katastrofer) som hans bön emot de otrogna visar.

Frågar man om man kan göra du’aa med andra ord än dessa som är angivna här, är svaret -ja, det är tillåtet. An-Nawawi sade i Al-Majmu’ (3/497): “Den korrekta åsikten som de flesta lärda har antagit, är att det inte finns några speciella ord, utan man kan säga vilken du’aa som helst.”

Version från ‘Omar är inte något som vi måste följa, och Profeten () använde inte dessa ord när han () bad och därför finns det ingenting fel i att tillägga fler ord. Shaykh al-Albaani, rahimahullah, sade: “Det finns inget fel i att man tilläger fler ord till detta, förbannar de otrogna, sänder välsignelser till Rasulullah Muhammad (), och ber för muslimer.”

(Qiyaam Ramadaan av al-Albaani, 31).

En sista viktig fråga är: bör qunut du’aa reciteras före eller efter rukuu’ ? Svaret är: de flesta hadither och åsikten av de flesta lärda är att qunut du’aa kommer efter rukuu’, men om man säger qunut före ruku’ är det också korrekt. Man har alltså valfrihet att gå i ruku’ efter att man är färdig med Koranrecitationen, och sedan stå upp och säga Rabbana wa laka al-hamd och sedan säga qunut… eller säga qunut när man är färdig med Koranrecitationen, och sedan säga Allaahu Akbar och gå i ruku’. Det finns bevis för båda sätt i sunnah.

Shaykh Muhammad ibn ‘Uthaymin i Al-Sharh al-Mumti’, (4/64)

Bloggarens kommentar: Må hela ummah ha nytta av detta inlägg, amiin. Om jag har översatt något felaktigt, är felet bara mitt. Allt det goda som inlägget insha’Allah resulterar i, är bara från Allah Den Upphöjde.

Här hittar du en qunut du’aa för dessa svåra tider. Den uppläses av av Shaykh Mishary Rasheed Alafasy

Bismillah.

Vi har gjort natten och dagen till två mäktiga tecken. Vi har låtit nattens tecken utplånas i mörker och gjort dagens tecken till ett klart ljus, så att ni kan se och bege er ut och söka det som er Herre i Sin godhet beviljar er och för att ni skall veta årens antal och hur tiden beräknas. Allt har Vi framställt med klarhet. (Koranen, XVII:12)

Den här nasheeden lämnade mig andlös, och den måste jag dela med hela världen… klicka på nasheedens titel för att höra den.

HUR KAN MAN FÖRNEKA?

Jag brukade leva ett ensamt liv, leva för min egen skull,
och jag anade inte ens att detta liv skulle avgöra min evighet.
Och jag tittade på mig själv och undrade vem som skapat mig…
Jag fick öppna mitt hjärta, mina sinnen och mina ögon för att se.

Jag öppnar ögonen och ser allt som finns omkring mig:
det är mer än bara tillfällighet, mer än bara sammanträffande,
jag ser mig omkring och inser – jorden, månen, solen och himmelen -
detta är Allahs vackra skapelse, så hur kan man förneka…?

Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!
Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!
Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!
Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!

Lyft upp huvudet och titta upp: det står så klart för alla som vill se -
stjärnor som skimrar i himmelen, fåglar som flyger ovanför mig…
Jag ser hur regnet faller från himmelen och jag ser hur frön blir till träd…
Tag bort slöjan från ditt hjärta, dyrka Allah och allt skall vara väl.

Öppnar ögonen och ser hur fullkomligt allt som finns omkring mig är,
det är mer än bara tillfällighet, mer än bara sammanträffande!
Luften jag andas, maten jag behöver, växter och träd, solen och haven,
du och jag, allt man kan se – så hur kan man förneka?

Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!
Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!
Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!
Hur kan man förneka Allahs Enighet, Allahu Akbar!

Du själ, som har kommit till ro! Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd med Hans gåvor och omsluten av Hans välbehag! Stig in med skaran av Mina tjänare! Stig in i Mitt paradis! (Koranen, LXXXIX:27-30)

HOW CAN YOU DENY?

I used to live a life alone, living it just for me
and I had no idea that this life would judge my eternity.
I looked at myself and I wondered, who created me…?
I had to open my heart and open my mind, and open my eyes to see.

Open my eyes and see the existence of what’s surrounding me,
it’s more than just chance, it’s more than just coincidence,
look around and see - the earth, the moon, the sun and the sky,
a beautiful creation of Allah, so how could you deny…?

How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!
How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!
How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!
How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!

Lift your head and look up above and you’ll see it so clearly,
the stars that glitter all around, the birds that fly over me,
I see the rain fall from the sky and see a seed become a tree…
lift the veil from your heart, worship Allah and you’ll succeed, you surely will succeed.

Open my eyes and see the perfection of what’s surrounding me,
it’s more than just chance, it’s more than just coincidence,
the air that I breathe, the food that I need,
the plants and the trees, the sun and the seas.

You and me, everything you see, so how could you deny?

How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!
How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!
How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!
How can you deny the oneness of Allah, Allahu Akbar!

Musliman-muwahhid-hanif

Shaykhul-Islam Ahmad ibn Taymiyyah, rahimahullah sade i sin Magmu fatawa (8/369) följande:

Detta (tawhid-ul-uluhiyyah) är det viktigaste som människor som tar uppfostran på allvar måste bevara och vara rädda om. Många människor från de senare generationer har avvikit från den raka vägen. Detta leder till hjärtats insikt och erkännande av den allmänna rububiyyah.

Därför, om människan inte har Koranens och trons ljus med vilket hon kan känna igen sanningen från lögner och vittna om uluhiyyah som skiljer muwahhid från mushriq och som skiljer mellan det som Allah älskar och avskyr, samt det som Profeten () beordrar och förbjuder - om människan inte har det ljuset, kan hon vandra från islam i den mån som hon avviker från uluhiyyah. Mushriq brukade erkänna den allmänna rububiyyah. Allah Den Uphöjde säger i Koranen:
Och de flesta av dem, om de alls tror på Gud, sätter medhjälpare vid Hans sida. (Koranen, XII:106)

Människan blir muslim-muwahhid-hanif om hon vittnar la ilaha illallah. Sedan att hon dyrkar endast Allah och att hon inte sätter andra bredvid Honom i sin ibadah. Lika så, att hon inte sätter någon annan vid Allahs sida i sin kärlek, underkastelse, lojalitet, ånger, du’aa, tawaqqul, inte heller i sin känsla av vänskap eller fientlighet för Allahs skull, i sin kärlek för det som Allah älskar och i sin avsky för det som Allah avskyr, att hon lever enligt tawhids principer och håller sig borta från all shirk. Att hon använder sitt liv för att uttrycka Allahs uluhiyyah och på så sätt bekräftar shahadah la ilaha illallah. Att hon suddar ut dyrkan av allt annat än Allah Den Upphöjde från sitt hjärta och att hon bekräftar bara Honom som Den Ende Gud. Profeten () säger i en autentisk hadith: Den som dör med övertygelsen och kunskap om att det inte finns någon annan gud än Allah, skall träda in i Jannah. I en annan hadith, Den vars sista ord blir laa ilaha illallah skall träda in i Jannah. I Sahih finns hadithen om att uppmana de döende att uttala laa ilaha illallah.

Detta som vi nu talat om är islams andemening och dess essens. Den som dör med detta, dör som muslim.

Bismillah.

Den helige månaden muharram började ikväll vid maghrib tiden. Nya hijri året 1430 har därmed börjat, och jag vill önska alla muslimer ett välsignat nytt år 1430 h. Må Allah förbarma Sig över hela ummah, ena oss på den Raka Vägen, förlåta oss alla våra synder och förena oss med Sin sista Profet Muhammad () i Jannat-ul-firdaws. Amiin.

En lämplig “nyårsgåva” till alla muslimer är en mycket vacker nasheed som ni kan höra om ni klickar på nasheeds titel. Muslimer firar inte nytt år, vi betecknar att ett nytt kalender år har börjat.

Hälsning och beröm till Rasulullah Muhammad ()

Amid the confusion, the chaos and the pain
A man emerged and Muhammad was his name
And walking with nothing but Allah as his aid
And the mark of a prophet between his shoulder blades

In a cave in mount Hira, the revelation came
Read oh Muhammed, read in Allah’s name
May the blessings of Allah be on al-Mustafa (the selected one)
None besides him could have been al-Mujtabaa (the chosen one)

Muhammed, peace be upon his soul
The greatest of prophets, Islam was his only goal
Muhammed, sallallahu ‘alayhi wa sallam.

From among all the prophets, Muhammad was the last
As his was a mission of the greatest task
There was only moral-degeneration
People clung to idol adoration

For all nations, he was al-Mukhtaar (the preferred one)
So was he praised by Allah -al- Ghaffaar
The bearer of glad tidings, Al-Basheer
Leading into light, As-Seeraj-Al-Muneer (lamp of radiance)

Muhammed, peace be upon his soul
The greatest of prophets, Islam was his only goal
Muhammed, sallallahu ‘alayhi wa sallam.

In handling the wicked, he had the best of skill
He pacified with tolerance and goodwill
The best of morals he aimed to attain
All he accomplished through suffering and pain

Reviving Imaan as Al-Muthakkir (the reminder)
He is known in the Qur’aan as Al-mud-dath-thir (covered up)
Only he was given the honour of Meraaj
Unique was this glory to Muhammad as-Seeraj (the lamp)

Muhammed, peace be upon his soul
The greatest of prophets, Islam was his only goal
Muhammed, sallallahu ‘alayhi wa sallam.

he was ad–Da’ee Illallah Hil Azheem
all Hadi Elaa Seerauteem Mustakeem
his mission complete, his held in great esteem
Allah praised him as Bil – Khuluqil Azeem

may the blessings of Allah be on Mustafaa
none besides him could have been al – Mujtabaa
so perfect were his morals, so justly did he rule
darkness had vanished and the word was full of noor.

Bismillah.

Anledningen till att publicera detta inlägg (dessa hadither) är förfrågningar som kommit nyligen angående Profetens () sunnah att ibland dröja med ‘isha bönen till nattens hälft och därefter be witr bönen, för att sedan inte tala med någon utan gå direkt och lägga sig för en stund.

Profeten () gjorde på olika sätt i fler än denna fråga, och vi måste tro att det finns en visdom i varje sunnah som han () prakticerade, samt att varje sunnah som han () lämnade till oss är det bästa sättet att göra en viss handling.

Abu Al-Minhal berättade:
Abu Barza sade: “Profeten () brukade be fajr bönen när man kunde känna igen personen som satt bredvid en (efter bönen), och han () brukade recitera mellan 60 och 100 Koranverser. Han () brukade be dhuhr bönen så fort solen började gå ned (vid mitten av dagen) och ‘asr när det var möjligt att gå till Madinahs ytterkant och komma tillbaka medan solen fortfarande var varm. (Återberättaren i underkedjan glömde vad som hade sagts om maghrab bönen). Han () hade inget emot att dröja med ‘isha bönen till nattens första tredjedel, eller till midnatt (nattens hälft).” (Sahih Bukhari, volym 1, 10/517)

Saiyar bin Salama berättade:
Min far och jag gick till Abu- Barza Al-Aslarrni och min far frågade honom: “Hur brukade Rasulullah () be de fem obligatoriska bönerna?” Abu- Barza sade: “Profeten () brukade be dhuhr bönen som ni (folk) kallar den första mitt på dagen, när solen precis börjat gå ned. ‘Asr bönen [bad han] så att man kunde gå till Madinahs yttersta kant efter bönen, och när man var framme, var solen fortfarande varm. (Jag glömde delen om maghrab bönen). Profeten () älskade att dröja med ‘isha bönen, vilken ni kallar Al-Atama och han () ogillade att sova innan den och att prata efter den. Efter fajr bönen brukade han () gå när man kunde känna igen den som satt bredvid en och han () brukade recitera mellan 60 och 100 Koranverser i fajr bönen. (Sahih Bukhari, volym 1, 10/523)

Bismillah.

Information till denna artikel är en översättning av texten från Studio Din - sidan. Detta är den andra artikeln om Ibn ‘Abbas, r.a. Innan du börjar läsa den, bör du läsa första delen.

Ibn ‘Abbas som mufassir

Det finns ingen tvekan om att Ibn ‘Abbas, r.a, var den mest framstående mufassir bland alla sahaba, må Allah vara nöjd med dem alla. Därför fick han heders smeknamn: Tarjumanul-Qur’ani (Koranens tolkare), Al-Bahr (Kunskapshav) och Hibrul-ummati (Hela ummahs lärde). Ibn Mas’ud, r.a, som själv var en av de sahaba som utmärkte sig mest i tafsirvetenskapen, sade om Ibn ‘Abbas, r.a: “Ibn ‘Abbas är en fantastisk Korantolkare (mufassir)!” Mujahid, en av dem mest framstående tabiin inom tafsirvetenskapen, som också var Ibn ‘Abbas, r.a, lärling, sade om honom: “Ibn ‘Abbas kallade man Al-Bahr (Havet) tack vare hans enorma kunskap.” Mujahid sade också: “När han tolkade någon vers, kunde man se ljuset omkring honom!” ‘Ali, r.a, beskrev hans sätt att tolka Koranen som “Som om han tittar till ghayb genom en genomskinlig slöja!”

Abdullah ibn Omar sade en gång om honom: “Ibn ‘Abbas är en i Rasulullahs () ummah som bäst känner det som Allah Den Upphöjde uppenbarat till Muhammad ().” Ibn ‘Abbas, r.a, samtida frågade ofta honom om de inte förstod något från Koranen, och de litade på hans svar.

Ibn ‘Abbas redan som ung, blev känd och berömd lärd man. Han var rådgivare till de första fyra khalifer. Speciellt många hadither talar om hur Omar, r.a, trots att han var äldre och khalif, brukade fråga Ibn ‘Abbas, r.a, om hans åsikt om en svår fråga kom upp: “Du är värd denna och liknande frågor!” och när Ibn ‘Abbas, r.a, löste problemet, accepterade den andra khalif, r.a, hans lösning och frågade ingen annan. Bukhari säger att Omar, r.a, ofta bjöd in Ibn ‘Abbas, r.a, när han skulle träffa följeslagare som deltagit vid Badr.

En gång såg Omar, r.a, att en veteran från Badr undrar varför han alltid bjuder in Ibn ‘Abbasa, r.a, till deras träffar - de hade sönder lika gamla som Ibn ‘Abbas… Därför frågade Omar, r.a, alla närvarande vad de tycker att betydelsen av Allahs Ord “Då Guds hjälp kommer med segern och du ser människorna i oräkneliga skaror flocka sig till Guds religion, lova och prisa då din Herres namn och sök Hans förlåtelse! Han är alltid beredd att ta emot den uppriktigt ångerfulles ånger.” (Koranen, CX) En av följeslagarna, r.a, sade: “Härmed beordras vi att tacka Allah och att söka Hans förlåtelse när Han hjälper oss och ger oss seger.”

Då frågade Ibn ‘Abbas, r.a, om denna surahs betydelse, och han svarade: “Den förknnar och bebådar Rasulullahs () död. Allah Den Upphöjde meddelar honom () med denna surah: Då Guds hjälp kommer med segern betyder att din dödsstund närmar sig, därför lova och prisa då din Herres namn och sök Hans förlåtelse! Han är alltid beredd att ta emot den uppriktigt ångerfulles ånger.
Omar sade: “Detta är precis vad jag vet om den här surah.” Därmed visade han, r.a, till de äldre och framstående följeslagarna att Ibn ‘Abbas, r.a, innehar kunskap som ofta de själva inte hade.

Ibn ‘Abbas, r.a, som en stor auktoritet i islamisk vetenskap, hade ett stort antal lärlingar, dvs. tabiin som lärde sig från honom. Specialister inom tafsir anför att det hade formats tre tafsir-skolor bland tabiin: makka-skolan, madina-skolan och iraqi-skolan, och att Ibn ‘Abbas grundade den makka-skolan, eftersom mufassir-tabiini från Makkah hade lärt sig islam och islamiska vetenskapsgrenar - framför allt, tolkningen av Koranen - just från honom.

De säger också att de lärda från makkah-tafsirskolan från tabiin generationen var de mest lärda, just tack vare att deras lärare var Ibn ‘Abbas, r.a.

Hur mycket Ibn ‘Abbas, r.a., var respekterad bland följeslagarna, illustreras bäst av Tavus ord, när han svarade på anklagelsen att han försuummar andra shaba, r.a, och umgås mest med Ibn ‘Abbas: “Jag såg 70 sahaba, Rasulullahs () följeslagare, som - om de hade olika åsikter i en fråga - accepterade Ibn ‘Abbas åsikt i den frågan.”

Abu Wayl berättar att Ibn ‘Abbas, r.a, reciterade och tolkade surat An-Nuur, och han tyckte så mycket om det han hade hört, att han sade: “Hade Perserna och Bysanter hört honom, hade de med all säkerhet accpeterat islam!”

Ibn ‘Abbas, r.a, handlade enligt sin kunskap, omsatte kunskapen i sina handlingar. Han fastade ofta under dagtid, och nätterna tillbringade han i ibadah i nattbönen. Han grät mycket i fruktan för Allah s.w.t.a, så mycket att man kunde se två linjer i hans ansikte… Han var mycket omtyckt bland folket även under periden efter de fyra första khalifer. Ibn ‘Abbas gjorde hajj samma år som khalif Muawiya. Men trots att khalifen hade sitt följe, eftersom han var ju khalif, var Ibn ‘Abbas, r.a, följe större: han omringades av människor som var törstiga efter kunskap.

Ibn Abbas tafsir

Ibn ‘Abbas, r.a, skrev inte själv en tafsir, men han tolkade hela Koranen för sina lärlingar, dvs. framstående tabiin, och det gjorde han en vers i taget. Han gick igenom hela Koranen med dem flera gånger, vers efter vers. De memorerade hans ord med största uppmärksamhet, och återberättade dem till nästa generationen. Den berömde filologen Muhammad ibn Ya’qub Al-Firuzabadi samlade dessa återberättelser och publicerade dem som ett verk, som en komplett tafsir, under namnet TANWIRUL-MIKYAS MIN TAFSIIRI IBNI ‘ABBAS. Den finns även idag.

Hans tafsir är karakteristisk för att den är kort, och hans ord fyller ut betydelsen av orden i Koranen. Denna tafsir är en av de klassiska tafsirer, vilket betyder att han tolkar Koranen framförallt genom Koranen, sedan genom Rasulullah Muhammads () hadither och sedan genom de framstående följeslagarnas åsikter. Dessutom, eftersom hans kunskap i arabiska språket och i förislamsik poesi var utmärkt, är han också känd att han använde dessa discipliner att tolka Koranen. (OBS - det menas inte att Ibn Abbas, r.a, använde poesi att tolka Koranen, subhanAllah, utan att han kunde använda sig av en poem eller dikt där ett visst ord hade använts i en viss mening, för att förklara och förtydliga vad det ordet betyder och huur det använts i Koranen, alltså hur den skall korrekt tolkas ur språkligt perspektiv. Glöm inte att arabiskan är ett språk av enorm rikedom.)

Han använde sig även till en viss, begränsad, mån av judiska och kristna berättelser. Vissa ogillade att han gjorde det, men andra försvarar honom och säger att han aldrig använde dessa berättelser i tolkningen av trons grundprinciper, speciellt inte i aqaid, utan i några mindre viktiga detaljer, som berättelser om folk som hade levt för länge sedan, men han var alltid mycket uppmärksam att inte använda sig av en berättelse som motsätter sig Koranen eller sunnahs texter.

Vi måste säga också att även andra följeslagare, r.a, som var mufassir, använde sig också av förislamisk poesi för att förklara Koranverser, men Ibn ‘Abbas, r.a, gjorde det något oftare än andra. Han ansåg, nämligen, att det var nödvändigt för att förklara de uttryck och ord i Koranen som var mindre kända, så att folk kunde förstå dem - eftersom Koranen är uppenbarad på det klara arabiska språket.

Han sade i samband med detta: “Om ni frågar mig om betydelsen av de mindra kända ord i Koranen, är mitt råd att ni söker dessa ord i poesi, eftersom arabisk poesi är antologi.” Efter några generationer började vissa lärda att kritisera ett sådant sätt att tolka Koranen, och de sade att förislamisk poesi inte kan tas som hjälpmedel till tafsir.

Men den här åsikten är i minoritet, eftersom det inte är frågan om att tolka Koranen med hjälp av poesi, utan man använder den för att förklara de mindre kända uttryck och ord i Koranen. Därför har lärda (som tolkade Koranen) alltid använt förislamisk poesi för att tolka vissa uttryck i Koranen.

(Fortsättning följer, insha’Allah)

Bismillah.

Hafidh Ibn Hagar sade: “Andemening i kärleken för Allahs skull är att den varken växer pga andras välgärningar mot oss, eller minskar pga andras underlåtenhet mot oss.” Fathul bari, 62/1

Bloggarens kommentar: Å! Är inte det underbart, hur visdomen ovan har sammanfattat andemeningen i det som är sann kärlek bara för Allahs skull? Den kärleken känner inga dunya-mått och begränsningar, den har ingenting med våra själviska världsliga intressen att göra - nej, den kärleken är bara för Allahs skull, och Allah Den Upphöjde belönar för den utan mått, gränslöst! Den kärleken i sig är en fantastisk belöning redan i detta liv. Belöningen, för en själ som aldrig binder sig för dunya, en själ som flyger fritt så mycket som en själ kan medan hon fortfarande är bunden för sin tilldelade dunya-kropp… Den kärleken blir inte starkare på grund av att min syster gör en god gärning mot mig, och den blir inte mindre för att hon försummar mig.

En värld av klarhet, av renhet, av klart rinnande vatten… en värld av obegränsad skönhet, en skönhet som inte är bunden för världsliga dimensioner… värld av kärleken endast för Allahs skull står öppen och välkomnar alla att upptäcka den.