Bismillah.

Det absolut mesta i artiklar om istikhara bönen är en översättning från boken om istikhara-bönen (se första artikeln i artikelserien om istikhara för referenser).

Nyttan av istikhara bönen

1. I hadithen om istikhara bönen är bevis att troende bör (måste) förlita sig i alla sina frågor till Allah, erkänna att all makt och kraft tillhör bara Allah, och inte längta efter något innan han vänder sig till Allah för vägledningen och ber om att få det som är av godo och samtidigt bli avlägsnad från det som är av ondo. Troende lyder Allah och vet att han behöver Allahs hjälp i allting. Troende dyrkar bara Allah och söker barakah genom praxis från profeternas sigill () dvs. i istikhara bönen. Han vet att Allah kan bestämma något som är av godo, men att han själv ser det som något avskyvärt. (Umdatul Qari, 6/234)

2. Taybi saäger: “Att vara nöjd med det som Allah har bestämt speglar sig i att överlämna vrede och är tecken på människans lycka. Allah har gjort det till kännetecken av Sin tjänares lycka av två anledningar: så att tjänaren ägnar sig åt ibadah, för om han är missnöjd med det som Allah har estämt, kommer han ständigt att vara under bekymmer och klaga och fråga sig varför en sak har hänt istället för en annan som han önskar. Och annan anledning är, för att tjänaren inte skall framkalla Allahs vrede pga sitt hat för det som Allah har bestämt. Det hatet visar sig så att han talar om det som Allah inte bestämt och som han inte vet om det är gott eller dåligt för honom - men trots det, fortsätter han att tala om det som om ett bättre och mer önskvärt alternativ.”

3. Vissa visa män har sagt: “Den som har fått fyra saker, kommer inte att missa (andra) fyra saker. Den som är tacksam kommer inte att missa välgång, den som ångrar sig kommer inte att missa att hans ånger accepteras, den som gör istikhara kommer inte att missa det som är av godo, och den som rådgör med pålitliga muslimer, kommer inte att missa rätt.”  (Al-Mafatih, 10/52)

4. Shaykh Waliyyullah Ad-Dahlawi säger: “En av istikharas största nytta är att man släcker sina lustar och underkastar sin djuriska drift till den kraft som kännetecknar änglar (melek), och att han underkastar och förlitar sig fullständigt till Allah. När en man gör så, uppnår han änglarnas grad i att vänta på inspiration från Allah (ilham). När han får den inspirationen, handlar han utifrån den för att underkasta sig Allahs Vilja, och inte för att tillfredsställa egna drifter och önskningar.” (Ma arifus-sunnan, 4/277)

5. Shaykh Waliyyullah Ad-Dahlawi säger också: “Jag anser att ett bevisat sätt att uppnå änglarnas grader, är att ofta be istikhara bönen”. (Ma arifus-sunnan, 4/277) 

6. Hadithen om istikhara bönen visar på nåd som Rasulullah () hade för sin ummah; han () lärde ut till sin ummah det som är av godo för oss i deen och i dunya. (Al-Manhal al-azb al-mawrud, 7/126)

7. Allah kanske avleder något ont från Sin tjänare som ber istikhara bönen, för att Han inte vill att det skall drabba tjänaren. Det som Allah avleder från honom kan se ut i våra ögon att vara något gott, men i själva verket vara ont för honom. Allah Den Upphöjde talar om detta i Koranen:

“Om de hade velat gå [med de övriga] skulle de helt säkert ha gjort förberedelser för detta. Men Gud ville inte att de skulle gå ut och så höll Han dem tillbaka, och [de fick] svaret: “Stanna hemma med [de övriga] som stannar hemma. Om de hade gått med er skulle de inte ha gjort annat än ställt till oreda för er och sprungit runt [med rykten] från den ene till den andre för att skapa missnöje, och det finns bland er de som gärna lyssnar till [rykten]. Gud vet vilka de orättfärdiga är.”  

(At-Tawba, 46:47)

Allah, s.w.t.a, säger att Han inte ville att hycklare skulle följa med Rasulullah () och därför höll Han kvar dem.

8. Att vara nöjd med det som Allah har bestämt och att visa tålamod, speciellt efter att man har bett istikhara bönen, ger själen fridsamhet och lugn. Därför innehåller istikhara-du’aa orden “… och gör sedan att jag blir nöjd med det“. Ibn Qayyi säger: “Nyttigt välbehag som uppnår sitt mål, är det välbehag som finns efter att Allah har bestämt för oss - inte före det. Det som är före anses vara bestämdhet att vara nöjd med Allahs beslut, vilket det än blir. När det som Allah har beslutat händer, slutar den bestämdheten och man ber om att vara nöjd med det beslut som inträffat. Det som är inom människans makt omringas av två saker: med istikhara bönen (innan det händer) och med det att vara nöjd (efter att det hänt). En del i människans lycka är att förena dessa två. I ”Musnad” och andra hadithsamlingar återberättas det att Rasulullah () sade: ‘En del av människans lycka är att söka från Allah det som är av godo genom istikhara bönen, och att vara nöjd med det som Allah bestämmer för henne. En del av människans olycka är att inte söka det som är av godo från Allah genom istikhara bönen och att vara missnöjd med det som Allah har bestämt för henne’.”

Ibn Qayyim säger i sin bok Saydu-khaatiir: “Okunskaps högsta grad är när en man känner vrede i sin själ, eller när han protesterar i sin själ eller när han säger: ‘Om min önskan hade gått i uppfyllelse hade det inte stört någonting… min du’aa är inte accepterad’. Sådana känslor är resultat av hans okunskap, brister i hans tro, och hans saknad av visdom. Finns det någon som, efter att ha uppnått sina mål, inte smakat på prövningar och svårigheter? Tag för exempel Adam, a.s, som levde i Jannah, och sedan blev förpassad ur den. Nuh, a.s, bad för sin son, men hans du’aa blev inte accepterad. Ibrahim, a.s, blev prövad med elden, och Ismail, a.s, med att bli offrad. Yaqub prövades med sönens död, Yusuf med kamp mot lustar. Ayyub, a.s, blev prövad med sjukdom och Dawud a.s. och Sulayman a.s. med många prövningar… Alla Allahs profeter fick prövningar. Profeten Muhammad () prövades med hunger, attacker, ofredanden… Dunya är skapad för prövningar och som ett test för oss. Därför bör en förnuftig man vänja sin själ till prövningar och vara medveten om att det av hans önskningar som slagit in är bara tack vare Allahs Nåd, och det som inte slagit in, är så som Allah har skapat och bestämt och så som Allah har skapat dunya och dess naturlagar. (…) Här avspeglas hur stark eller svag en troendes  imaan är. Må därför troende använda botemedel som är fullständig underkastelse till Allah och fullständig tillit till Allahs Visdom.” (Saydul-khaatiir, 500-501)

Denna artikel avslutar artikelserien om istikhara bönen. Jag ber Allah s.w.t.a. att acceptera detta jobb så som det är gjort, upprikigt och endast för Hans skull och göra dessa inlägg till största nytta till ummah. Amiin.