Bismillah.

Det absolut mesta i artiklar om istikhara bönen är en översättning från boken om istikhara-bönen (se första artikeln i artikelserien om istikhara för referenser).

Vad är istikhara? Lingvistisk definition av istikhara: det att söka (vägledning till) val i en fråga. Man säger: “Be Allah om att välja för dig och Han skall välja för dig“. Rasulullah () lärde ut till muslimer att be istikhara bönen vid varje tillfälle. Terminologisk definition av istikhara: det att, genom istikhara bönen och du’aa, söka vägledning från Allah till rätt val, dvs. att ens intressen riktas mot det som är bättre och mer angeläget hos Allah. Istikhara som är sunnah betyder att man, genom istikhara bönen och du’aa, vänder sig till Allah och ber Honom att avleda rådvillhet från en, och vägleder en till det som är av godo, men som man själv inte kan förstå om det är bra att utföra eller lämna. Och när Allah öppnar ens hjärta mot ett av alternativen, då utför man det.

Istikhara bönen har en mycket stor betydelse i en muslims liv. jabir b. Abdullah, r.a, säger: “Rasulullah () lärde ut istikhara bönen till oss, så som han () lärde ut Koranen“. Den är föreskriven för muslimer för att människor i jahiliyyat brukade kasta pilar eller be till olika gudomar för att få veta vilka följder en viss handling skulle ha - och de trodde på det. Allah Den Upphöjde säger:
“Förbjudet för er är kött av självdöda djur och blod och svinkött och sådant kött som har slaktats i ett annat namn än Guds; vidare kött av djur som strypts eller kvävts eller dödats genom ett hårt slag eller [som] fallit utför ett stup eller stångats ihjäl eller rivits av ett rovdjur - om ni inte har slaktat djuret på föreskrivet sätt medan det var vid liv - och djur som slaktats på hedniska offeraltare. Förbjudet är även att genom teckentydning försöka utforska vad framtiden bär i sitt sköte; detta är ett ogudaktigt företag”.
(Koranen, V : 3)

Ibn Jarir, r.a. kommenterar orden “Förbjudet är även att genom teckentydning försöka utforska vad framtiden bär i sitt sköte; detta är ett ogudaktigt företag” i sin tafsir och säger att al-azlam är pilar som i jahiliyyat var syarnas verktyg för att sya om framtiden. När en man skulle ge sig iväg (resa), eller gifta sig eller liknande, gick han först till syaren och betalade för att få hjälp att besluta om det är bra för honom eller inte. Rasulullah () förbjöd detta, för det är att förlita sig på slump och lögn. Rätt tillvägagångssätt är att vända sig till Allah för vägledning i varje fråga - därför är istikhara föreskriven för muslimer.

Lärda håller med om att istikhara bönen är sunnah, den är mustahab (berömvärd och rekommenderad) och ingen säger att den är wajib (obligatorisk) eller fard (stikt föreskriven religiös plikt).

Visdomen i att istikhara blev föreskriven ligger i det att man rättar sig efter det som Allah har bestämt, att man inte stöder sig på sin egen makt och kraft, att man söker skydd endast hos Allah Den Upphöjde, för att försäkra sig om att få det som är av godo i detta och i nästa liv.

“(…) det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och [ändå] är detta ett ont för er - Gud vet, men ni vet inte.”
(Koranen, II : 216)

Ibn Qayyim skriver i Shifa’ul-’aliil om versen ovan bl.a. följande: “Den Upphöjde har förklarat att Han vet vilket gott och nytta som finns i det som Han har beordrat, och att det är passande att Han väljer och bestämmer för oss. Vi kanske ogillar det pga okunskap eller pga natur. Här är det frågan om Hans Kunskap om följder av det som Han bestämt, något vi inte kan veta, samt om Hans Kunskap om Hans skapelse, vilket är också bortom människans kunskapsräckhåll. Versen uppmanar oss till att hålla fast vid det som Allah bestämmer även när det är svårt för själen, och att vara nöjda med det som Han har bestämt, även när själen ogillar det.” Sedan citeras du’aa som man ber efter istikhara bönen, som ett bevis och exempel.

Människan behöver kunskap och kraft (ork) för att kunna utföra det som är bäst för henne i dunya och i akhira, och hon behöver lättnader i sina ansträngningar. Men inget av det har hon själv makt över! Allah har gett människan kunskap, Allah har gett människan kraft (ork) och om Allah inte ger oss kraft att göra något, är vi maktlösa. Allah underlättar för människan, och om Han inte underlättar för oss, kommer det vara svårt att utföra, även om har ork (kraft) att göra det. Rasulullah () visade oss vägen till ren ibadah, att vända sig till Allah för vägledning till det bästa valet. Allah Ensam vet in i de minsta detaljer vad som kommer att avslutas gott, och vad som inte kommer att göra det.

Sa’d b. Waqas berättar att Rasulullah () sade: “En del av människans lycka är att söka från Allah det som är av godo genom istikhara-bönen, samt att vara nöjd med det som Allah har bestämt för henne. En del av människans olycka är att försumma att be Allah om det som är av godo genom istikhara-bönen, samt att avsky det som Allah har bestämt för henne”. (Ahmad, Tirmidhi, Al-Bazzar, Abu-Ja’la och Hakim).

Det som är i människans makt omringas av två saker: istikhara-bönen (innan man utför det) och det att vara nöjd (efter att man utfört det).

Omar b. Khattab, r.a, sade: “Jag bryr mig inte om det händer något som jag gillar eller något som jag ogillar på morgonen, för jag vet inte vad som är bättre: det som jag gillar eller det som jag ogillar“. Hassan sade: “Avsky inte vedermödor och olyckor: det kan hända att er räddning är i något som ni avskyr, och er undergång kan vara i något som ni tycker om“.

Fortsättning följer, insha’Allah.