Bismillah.

Jag önskar skriva lite om vikten av att vara nöjd med det som Allah bestämmer för oss, för det att vara nöjd med Allahs qadr är bland absolut mest fantastiska gåvor som tillit till Allah ger människor redan i denna värld. Det absolut mesta i artiklar om istikhara bönen är en översättning från boken om istikhara-bönen (se första artikeln i artikelserien om istikhara för referenser).

Att vara nöjd betyder att själen är lugn visavi qadr och qada. (Umdatul-aari sharhu Sahih-il-Bukhari, 6/242). Shaykh Ali al-Qari, rahimahullah, säger: “Att vara nöjd med sitt öde är den största och mest upphöjda dörr till Allah som de som är på väg till Honom passerar. Här ingår även att be istikhara-bönen, för den är orsak till att vara nöjd och den utförs innan det som Allah bestämmt, sker”.

Tibi, rahimahullah, säger: “Att vara nöjd med det som Allah har bestämt betyder att man lämnar ilskan på grund av sitt öde - och där i ligger människans lycka. Allah Den Upphöjde har gjort detta till lycka för människor av 2 anledningar:
1) för att människan skulle ägna sig åt ibadah, för om människan är missnöjd med sitt öde, kommer hon ständigt betungas av bekymmer och fundera - varför blev det så, varför blev det inte så…?
2) för att människan inte skulle framkalla Allahs vrede (pga hon avskyr det som Allah har bestämt). Det hatet visas så att människan talar om saker som Allah inte har bestämt för henne, och för vilka hon själv inte vet om de är av godo eller av ondo för henne, och att hon säger att dessa saker är bättre och mer angelägna för henne.” (Mirqatul mafatih, 10/56)

Ibn Qayyim talade om grader av att vara nöjd i “Madarijis-saalikin”: “Några fromma människor brukade säga: ‘Att vara nöjd betyder att man avstår från att själv välja och att hjärtat känner sig lugn och nöjd med det som Allah har föreskrivit, samt att man inte förlitar sig på egna planer tills Allah har bestämt för eller emot den saken’.”

Att vara nöjd med ödet är tawakkuls högsta grad. Den som är stark i att förlita sig på Allah, i att anförtro sig till Honom och i att lämna sig till Honom, den kommer med all säkerhet att uppnå det att vara nöjd med Allahs qadr. Men eftersom det att vara nöjd är en upphöjd grad av tawakkul som är svår att uppnå, har Allah Den Nåderike inte gjort det till fard. Allah Den Barmhärtige vill underlätta för oss. Dock har Han uppmuntrat oss att eftersträva att uppnå den graden och berömt människor som uppnår den. Han har upplyst oss om att belöningen för människor som uppnår denna högsta grad av tawakkul är Hans välbehag, och den är större och bättre än Jannah och allt som är i den!

Gud har lovat de troende, männen såväl som kvinnorna, ett paradis, vattnat av bäckar, där de skall förbli till evig tid, och sköna boningar i dessa Edens lustgårdar; men större än allt detta är Guds välbehag - detta är den stora, den lysande segern.
(Koranen, IX : 72)

Man frågade Yahya b. Muadh: “När har en människa uppnått graden att vara nöjd (med det som Allah har bestämt för henne)?” Han svarade: “När hennes själs förhållande till Herren vilar på dessa fyra principer: att hon säger till Allah:’Om Du ger mig något, då skall jag acceptera det; och om Du inte ger mig något, skall jag vara nöjd. Om Du lämnar mig, skall jag dyrka Dig, och om Du kallar mig, skall jag besvara’.”

Vilkoret att uppnå det att vara nöjd är inte att man inte känner själslig smärta och svårighet, utan att inte motsätta sig det som Allah har bestämt, och att inte hata det. Husayn b. ‘Ali sade: “Den som förlitar sig på godhet i Allahs val, kommer aldrig att önska något annat än det som Allah har valt för honom.”

Omar b. Khattab, r.a, skrev till Abu-Musa, r.a: “Det finns bara det som är av godo i att vara nöjd. Därför, om du kan vara nöjd, var det - och om du inte kan vara det, var tålmodig.”

När imans glädje tränger in i ett hjärta, när hjärtats känslor berikas med övertygelsen och när hjärtat blir levande genom Koranen, när nafsen besegras och en ontsinnad själ förändras till en lugn, nöjd och ödmjuk själ, då är människan fullständigt nöjd med det som Allah har bestämt, och Allah och Hans sista Sändebud () älskar en sådan själ.

Att vara nöjd med den kosmiska bestämmelsen som matchar människans önskemål om god hälsa och rikedom är en nödvändighet, för den ligger i själva människans natur och för att människan tycker om det. Alltså, det finns ingen ubudiyyah (dyrkan) i att vara nöjd med sådana bestämmelser. Dyrkan avspeglas i sådana fall i att människan är tacksam och erkänner gåvor som Allah skänkt henne; och dessutom att använda gåvorna på ett korrekt sätt, som Allah gillar. Här ingår också att inte visa olydnad mot Honom Som skänkt oss allt det goda, och att inse sina brister och sin ofullständighet.

Att vara nöjd med den kosmiska bestämmelsen som är motsatt människans önskemål och som är bortom människans valfrihet, är mustahab (handlingar som Allah berömmer).

Detta är grader av troende.

Några från första generationer muslimer sade:”Jag skulle hellre vilja att min kropp skärs med saks, än att motsätta mig något som Allah har bestämt och säga ‘Ack, om Han ändå inte hade bestämt det!’.”

Fortsättning följer, insha’Allah.