Bismillah.

Bloggarens inledande kommentar: Inlägget är utdrag ur boken “ISTIKHARA” av Abdullah b. Nasar as-Sulayman. Jag har för avsikt att, insha’Allah, i den här och fyra kommande artiklar översätta de delar från boken som käns som viktigast att känna till. Jag ber Allah att göra detta arbete och dess resultat till nytta för min och er tro, för er och min dunya, samt för min och er akhira… det var min du’aa till er som läser dessa inlägg, och till mig själv.

Några hadither om istikhara-bönen

Qutayba återberättar från Abdurrahman b. Abul-Mawali från Muhammad b. Munqadir, från Jabir b. Abdullah (r.a.): “Rasulullah Muhammad () lärde ut till oss att be istikhara bönen vid varje tillfälle, precis så som han () lärde ut till oss Koranverser. Han brukade säga: ‘När någon av er önskar att göra (påbörja) ett arbete (göra något), bör han be, förutom fard-böner, två bönecirklar och sedan säga Ya Allah jag söker det som är av godo för mig, med Din kunskap. Och jag ber Dig att ge mig det med Din makt. Och jag ber Dig att skänka mig det från Din oerhörda Nåd! Sannerligen, Du kan allting, och jag kan inte! Du vet allting, och jag vet inte, och bara Du känner allt som är gömt och hemligt! Ya Allah, om detta (arbete) är av godo för mig, för min tro, mitt liv och mitt slut, min akhira [eller sade han (): i min nära och avlägsna framtid], föreskriv det för mig, låt det ske och underlätta det för mig, och ge mig barakah i det. Och om detta (arbete) är av ondo för mig, för min tro, mitt liv och mitt slut, min akhira [eller sade han (): i min nära och avlägsna framtid], avlägsna mig från det och fjärma det från mig, och föreskriv för mig det som är av godo istället, var än det må vara, och gör att jag blir nöjd med det!‘ Och han () sade: “Nämn då er önskan” ” (Bukhari, 3/85, Kitabut-tahajjud 1166, 11/187; Kitabut-da’wat 6382, 31/387; Kitabut-tawhid, 7390. Abu Dawud, “Sunnan”, Kitabus-salaati, 1538. Nasai, “Sunnan”, 6/80; Kitabun-niqah, 3253. Ibn Maja, “Sunnan”, 1/440; Kitabu ikametis-salaati was-sunnatu fii-ha, 1383. Ahmad, “Musnad”, 3/344.)

Sa’d b. Waqas berättar att Rasulullah () sade: “En del av människans lycka är att söka från Allah det som är av godo genom istikhara-bönen, samt att vara nöjd med det som Allah har bestämt för henne. En del av människans olycka är att försumma att be Allah om det som är av godo genom istikhara-bönen, samt att avsky det som Allah har bestämt för henne.” (Ahmad, Tirmidhi, Al-Bazzar, Abu-Ja’la och Hakim).

Anas b. Malik berättar att Rasulullah () sade: “Den som ber Allah om det som är av godo genom istikhara-bönen, Honom skall det gå väl i händer (han skall inte vara bland förlorarna). Och den som ber om råd kommer inte att ångra det. Och den som är måttlig och som inte slösar kommer inte att bli fattig.”

På bilden nedan är först arabisk text av du’aa vid istikhara-bönen (i). Under den är Koranversen där Allah säger att muslimer bör rådgöra med andra pålitliga muslimer, och när vi fattat beslut, bör vi sätta vår tillit till Allah och hålla fast vid vårt beslut. (ii)

Istikhara bönen - du’aa

Som vid allting annat, så är avsikt innan vi börjar be istikhara-bönen, avgörande. Det räcker alltså inte att man ber 2 böneciklar av bekräftad sunnah (nafila) bönen utan att i förhand ha haft för avsikt att den nafila bönen samtidigt skall vara istikhara bönen.

Ibn Qayyim säger: “Rasulullah () har anmanat den som vill be istikhara bönen, att be två bönecirklar av nafila-bönen innan istikhara-bönen. Dessa två bönecirklar av nafila-bönen är hans ibadah till Allah innan han ber Allah om någonting. Dessa två bönecirklar får inte vara fard-bönen, för att de bör vara strikt ägnade och avsedda just som ibadah till Allah innan man ber om det som är av godo dvs. innan man ber Allah om precis det man skall be om i istikhara bönen.”

(Fortsättning följer, insha’Allah: Del 2, Del 3, Del 4 och Del 5)