<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><!-- generator="wordpress/2.3" -->
<rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	>
<channel>
	<title>Kommentarer till Den yngste da&#8217;i</title>
	<link>http://www.turban.se/2008/07/28/den-yngste-dai/</link>
	<description>Muslimska bloggare från hela landet gör sina röster hörda (Drivs av Hikmainstitutet)</description>
	<pubDate>Sat, 19 May 2012 02:18:56 +0000</pubDate>
	<generator>http://wordpress.org/?v=2.3</generator>
		<item>
		<title>Av: Hanumica</title>
		<link>http://www.turban.se/2008/07/28/den-yngste-dai/#comment-486</link>
		<dc:creator>Hanumica</dc:creator>
		<pubDate>Tue, 29 Jul 2008 06:39:48 +0000</pubDate>
		<guid>http://www.turban.se/2008/07/28/den-yngste-dai/#comment-486</guid>
		<description>Wa alaykymy salam wa rahmatullahi, bror Ibrahim. 

Jazakallah khayr för kommentaren; jag håller med dig, det är mest vad berättelsen handlar om, och jag ville inte lägga till något av mina egna ord i inlägget och urvattna den på så sätt. 

Men delvis handlar den också om fadern som  sjunkit ned så djupt. Kampen mot sin nafs och djälvulen den utstötte som man måste förlora om man vänder sitt hjärta i annan riktning än Allahs. 

Den handlar om Allahs oändliga barmhärtighet. Utan Hans barmhärtighet, hade fader aldrig känt ånger och kommit tillbaka till sujud. 

Den handlar om vikten av moderns roll, för det är ju ändå hon som i första hand uppfostrar barnen och ger det värdegrunder (omgivningen kommer in allt mer i och med att barnet växer upp). Fitrah finns, alla föds vi med den - rena. Men om  föräldrar(na) struntar i att vägleda barnet, tar omgivningens roll över långsamt, men säkert. 

Mor. 
Mor. 
Mor.

Och sedan, far.

Sedan så tycker jag att det är underbart, det de beskriver, den nya känslan i faderns hjärta: han älskade sin sonn även förut, men Allah sådde en ny känsla i hans hjärta, som var en del i Allahs barmhärtighet mot denne muslim som skadat sig själv, för att han hade glömt Allah...

... och till slut, den känslan som varje mum'in har när en människa hittar till islam, glad stolthet i Allahs Namn, samtidigt som den återger det speciella bandet mellan barnet och föräldrar: &lt;em&gt;"Detta är &lt;strong&gt;min far&lt;/strong&gt;, farbror Ahmad..." "Detta är &lt;strong&gt;min far&lt;/strong&gt;, farbror Yousef..."&lt;/em&gt; För mig var det kanske mäktigaste stället i hela berättelsen. Pojkens stolthet och glädje för att hans far kommit tillbaka till sujud. 

Allahu Akbar. 
</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Wa alaykymy salam wa rahmatullahi, bror Ibrahim. </p>
<p>Jazakallah khayr för kommentaren; jag håller med dig, det är mest vad berättelsen handlar om, och jag ville inte lägga till något av mina egna ord i inlägget och urvattna den på så sätt. </p>
<p>Men delvis handlar den också om fadern som  sjunkit ned så djupt. Kampen mot sin nafs och djälvulen den utstötte som man måste förlora om man vänder sitt hjärta i annan riktning än Allahs. </p>
<p>Den handlar om Allahs oändliga barmhärtighet. Utan Hans barmhärtighet, hade fader aldrig känt ånger och kommit tillbaka till sujud. </p>
<p>Den handlar om vikten av moderns roll, för det är ju ändå hon som i första hand uppfostrar barnen och ger det värdegrunder (omgivningen kommer in allt mer i och med att barnet växer upp). Fitrah finns, alla föds vi med den - rena. Men om  föräldrar(na) struntar i att vägleda barnet, tar omgivningens roll över långsamt, men säkert. </p>
<p>Mor.<br />
Mor.<br />
Mor.</p>
<p>Och sedan, far.</p>
<p>Sedan så tycker jag att det är underbart, det de beskriver, den nya känslan i faderns hjärta: han älskade sin sonn även förut, men Allah sådde en ny känsla i hans hjärta, som var en del i Allahs barmhärtighet mot denne muslim som skadat sig själv, för att han hade glömt Allah&#8230;</p>
<p>&#8230; och till slut, den känslan som varje mum&#8217;in har när en människa hittar till islam, glad stolthet i Allahs Namn, samtidigt som den återger det speciella bandet mellan barnet och föräldrar: <em>&#8220;Detta är <strong>min far</strong>, farbror Ahmad&#8230;&#8221; &#8220;Detta är <strong>min far</strong>, farbror Yousef&#8230;&#8221;</em> För mig var det kanske mäktigaste stället i hela berättelsen. Pojkens stolthet och glädje för att hans far kommit tillbaka till sujud. </p>
<p>Allahu Akbar.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Ibrahim</title>
		<link>http://www.turban.se/2008/07/28/den-yngste-dai/#comment-484</link>
		<dc:creator>Ibrahim</dc:creator>
		<pubDate>Tue, 29 Jul 2008 01:09:37 +0000</pubDate>
		<guid>http://www.turban.se/2008/07/28/den-yngste-dai/#comment-484</guid>
		<description>Salaamu Alaikom.
Subhana Allah! Mycket fin och tänkvärd historia.

Hur kunde pojken lyckas så bra som da'i? Om vi kunde vara som barn i vårt sinne så skulle vi också lyckas. Ett barn gör inte da'wah för dunya. Ett barns sinne är rent och vitt, inte fläckat av denna världs smutstvätt.

Inget kan stoppa ett barn till det goda, förutom....(suck) just det....föräldrarna...

Kom ihåg Profetens hadeeth: "Varje barn föds med fitra, sedan är det föräldrarna som gör barnet till Jude, Kristen eller magiker." (föräldrar kan även innefatta all omgivnng, yttre påverkan)</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Salaamu Alaikom.<br />
Subhana Allah! Mycket fin och tänkvärd historia.</p>
<p>Hur kunde pojken lyckas så bra som da&#8217;i? Om vi kunde vara som barn i vårt sinne så skulle vi också lyckas. Ett barn gör inte da&#8217;wah för dunya. Ett barns sinne är rent och vitt, inte fläckat av denna världs smutstvätt.</p>
<p>Inget kan stoppa ett barn till det goda, förutom&#8230;.(suck) just det&#8230;.föräldrarna&#8230;</p>
<p>Kom ihåg Profetens hadeeth: &#8220;Varje barn föds med fitra, sedan är det föräldrarna som gör barnet till Jude, Kristen eller magiker.&#8221; (föräldrar kan även innefatta all omgivnng, yttre påverkan)</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>

