Det glädjer mig mycket att vi insha’Allah får en sådan sida också. Det ger mig stor glädje att även via den sidan sprida berättelser (kunskap, sanningen!) om Profetens, frid vare över honom, följeslagare och det är klart att ni kan använda alla artiklar ni är intresserade av.

Om du anger länken till turban, blir nyttan insha’Allah dubbel.

Mycket glädjande nyheter, så här inför ramadanen, masha’Allah. Jag ser fram emot att själv besöka er sida, sahaba är alltid utmärkt exempel för oss alla, för de lärde sig direkt av Profeten, frid vare över honom.

Detta gäller även kommande artiklar om Profetens följeslagare, så håll ett öga på denna blogg, flera inlägg om följeslagarna kommer, insha’Allah.

Det går alldeles utmärkt att lägga frågan i Kommentarer, annars kan man också använda sig av kontakt mailet: kontakt@turban.se och; då får bror Salih och även jag en kopia på mailet och kan svara insha’Allah.

jag ville bara säga att jag håller på bygga upp en hemsida om SHABA profetens följeslagare och jag är intresserad av vissa artiklar som ni har om sahaba. skulle kunna kopiera de artiklarna till min hemsida och hänvisa källan till er . Jag har pratat med bror salih han sa att jag fick men ändå skulle jag lägga en komentar till dig och fråga jag hoppas du hör av dig såfort du kan selamaleykom. abduljabar
OBS: Jag är litte amatör när det gäller bloog o sånt jag visste inte vart skulle jag lägga in kommentaren jag hoppas att jag har gjort det rätt

Wa alykumu salam wa rahmatullahi, min dyrbara syster Tahera.

Amin på din du’a. Må Allah vägleda och ena denna ummah och förlåta oss våra synder, amin.

Värdet och glädjen som rajab bär med sig brukade jag själv höra från min mormor sedan barndomen, långt innan jag läste att det var Profeten (sallallahu alayhi wa sallam) och sahaba, radiallahu anhum, som brukade välkomna denna glädjande månad.

Det skär sig i hjärtat för allt lidande oskyldiga muslimer får utstå, eller utsätts för. Precis som du säger, så är hela ummah i ett stort behov av en gemensam tawba, du’a och omsorg.

Vi gör du’a för våra syskon i Pakistan, i Irak, i Palestina… överallt, där muslimer lider. Allah tar emot vår du’a och uppfyller den på ett av tre kända sätt.

Som muslimer och medmänniskor skulle vi vilja att alla människor levde under rättvisa förhållanden, utan förtryck, utan våld, med ädla värderingar, med framgång i detta och i nästa liv… denna förmåga att känna med andra som är i nöd, är ett av tecken på att vi är människor, inte haywan. Och när vårt lidande, härifrån trygga Sverige är så stort, när våra hjärtan blöder - hur måste våra bröder som är direkt utsatta för allt våld, känna och ha det…?

En vers som hjälpt mig mycket när livet kändes som mörkast (hittills, jag vet inte vad som väntar mig i framtiden), är den som jag nämner i inlägget:

På prövningen följer lättnad! Ja, på prövningen följer lättnad!

Varför händer det sådana orättvisor mot muslimer? Det vet alla troende. Allah är inte orättvist. Då tänker jag framför allt på mitt eget folk och folkmordet mellan 1991 och 1996 som vi utsattes för. Vår lokala ummah har inte lärt sig någonting av det, och vi kommer att lida på nytt.

Läs gärna inlägget “13 år sedan folkmordet i Srebrenica” lite längre ned på turban.se - avslutande delen. Jag tror att vi som ummah är i störst behov av att ångra oss (göra tawba), och börja leva våra liv så som de är oss givna - för att inse Allahs tawhid och tillbringa livet i sujud (bokstavligen och som metafor). I sujud har vi yttersta trösten, yttersta hoppet, yttersta kärleken och läkemedel för våra sorgsna hjärtan.

Varma kramar från din syster Hanumica.

Jag önskar att jag kunde göra livet mer rättvist för alla, precis alla…