Bismillah.

Idag är det 13 år sedan massmordet av 8000 muslimska barn och män i Srebrenica, Bosnien, men smärtan i alla goda hjärtan, skräcken över vad islamofobi och hat kan leda till, är densamma.

Under kriget i Bosnien (officiellt 1992-1995, men i själva verket 1991-1996) fördrev serbisk armé de muslimer som de inte slaktat eller dödat med granater, bort från deras hus, för att serberna själva skulle flytta in i dem. Muslimer flydde till de områden som inte var ockuperade av aggresorn, eller utomlands, om de inte kunde ta sig till landets fria områden.

För att skydda muslimer som lyckats fly tjetnikernas knivar, hade FN  format så kallad “skyddad zon” i Srebrenica, och FN soldater från Holland var där för att se till att zonen var skyddad och trygg. Muslimska flyktingar hade blivit försrivna av serbisk armé och en del flydde till Srebenica, till den trygga och av FN beskyddade zonen.

Serbisk armé, polis och andra militanta formationer beslogtag Srebrenica den 11. juli 1995. Samma dag, fördes åtta tusen muslimka barn, män och gamlingar till att mördas av dem som fördrivit dem ur deras hem, och gjort dem till flyktingar i sitt eget land.

Händelsen, när muslimer förs bort, är filmad, och jag har sett filmen. Blodet fryser i mina vener vid blotta tanken… vad har de känt under dessa stunder, när de visste att de skulle mördas…? Det blöder i hela mitt väsende att bara tänka på hur mina medmänniskor, harmlösa obeväpnade muslimer, flyktingar, förs bort i långa rader, med händerna knutna, i en lång rad, i en skrämmande tystnad… de följer bara utan protest, som får som går till slakt… omkring dem, tungt beväpnade serbiska tjetniker, med en utstrålning som jag inte har ord för…

Holländska FN soldater såg på när åtta tusen civila muslimer fördes bort till att mördas, för att de var muslimer. De var pojkar, de var vuxna män, de var gamlingar… harmlösa, fredliga, hårt arbetande människor tills igår, med en enda “synd” de skulle betala med sitt liv för: de bar muslimska namn.

Hur mycket tjänade Holländska FN soldater per timme för att göra ett bra jobb, för att se till att Srebrenica var en skyddad zon? Fick de betalt för att ha tittat på, fikat kankse, när den trygga zonen som de hade ansvar att skydda, gjordes till plats för massaker av åtta tusen muslimska barn, män och gamlingar?

Hur mycket kostar muslimernas liv?

Sedan dess har många kroppar gravts upp och en del har kunnat identifieras, men inte alla. Som ni märker, så orkar inte jag skriva om detta ämne, det är alldeles, alldeles för smärtsamt. Kom bara ihåg - Allah har inte tillåtit detta för gäves, det finns en anledning till massmordet av muslimer i Bosnien, i Irak, i Tjetjnia, i Palestina… det finns en anledning till att vi fick lämna våra dittills trygga lliv, det finns en anledning till att vi är förpassade från våra hem, från vara länder, från allt som kändes tryggt, bekant, kärt, familjärt…

“Det fanns inte ett [enda] folk [bland dem som Vi straffade i gångna tider], som [ångrade sina synder och] blev troende och vars tro gagnade dem, utom Jonas folk. När de omvände sig skonade Vi dem från det förnedrande straff i denna värld [som väntade dem] och Vi lät dem glädjas [åt livet] ännu en tid.”

Frågan är, kommer vi att göra en gemensam tawba (ångra våra upprepade synder), kommer detta att räcka för ummah? Tänk på profeten Yunus folk www.turban.se/?p=123 De gjorde en gemensam grupptawba.

Må Allah subhanahu wa ta’ala ge rahmat till dessa shahids själar. Amiin.