Bismillah.

Masha’Allah, vet ej hur jag skall börja… känner mig fortfarande upplyft efter en lärorik dag med min ummah.

På vägen till föreläsningen kände jag mitt levande hjärta, kände mig gråtmild av tacksamhet, kände mig speciell och glad över att vara muslim - bussen åker genom underbar grönskande natur, klar himmel ovan oss, solen skiner och belyser Allahs skapelse… mina tankar vandrar till januari, när dessa träd var döda, när löven inte fanns, när marken var grå, kall och naken… och se  nu! Återuppståndna är de! Allt det underbara omkring mig! Allah ger oss tecken i hela Sin underbara skapelse, sannerligen ger Han tecken i den allra minsta del av Sin skapelse för dem som vill tänka och se.

Jag missade första föreläsningen (eftersom jag inatt hade mått illa och var trött på morgonen, fick lov att sova ett par timmar innan jag gick iväg). Detta är enda anledningen till att jag inte skriver om den föreläsningen på bloggen.

Först ute var Ahmad Al Mofty, med temat “Iman och takwa“.

Iman och takwa

Iman, precis som kläder, kan bli sliten och gammal. Det är därför viktigt att vi ofta säger “La ilaha illallah”. I Koranen uppmanar Allah oss troende att frukta Honom och att inte dö i annat tillstånd, än som muslimer. Vi måste värna om vår iman.

Islam kan ‘reducares’ till två ord (som rymmer hela islam):

• lyd Allah (kämpa inte emot Skaparen)
• behandla [all Hans] skapelse väl

Profeten Muhammed, Guds frid vare med honom, har upplyst oss om att man inte kan träda in i Paradiset förutom på två sätt: genom ens goda relation med Allah, och genom att behandla människor väl. Han, Guds frid vare med honom, har också sagt att vi bör frukta Allah var vi än befinner oss. Om man syndar, bör man genast göra en god handling som kommer att sudda den dåliga. Vi bör behandla människor med utgången i en god moral. Om vi lyder Allah så som Han beordrar oss, kommer Allah belöna oss från oväntade håll, Han kommer välsigna oss. Om vi sätter tillit till Allah, kommer det räcka för oss, sannerligen.

Allah har skapat oss och gett oss friheten att fritt välja mellan att tro eller inte tro. (Se också tidigare inlägget “Friheten att välja”  http://www.turban.se/?p=63 ) Takwas (Gudsfruktans) plats är hjärtat.

Profeten, Guds frid vare med honom, har förklarat betydelsen av ikhsan (uppriktighet) : att lyda Allah precis som om vi ser Honom (för även om vi inte ser Honom, ser Han oss). Konkreta tips vad alla vi kan göra för att hålla vår iman levande är t.ex. att regelbundet läsa Koranen, delta i föreläsningar m.m.

Allah upplyser oss i Koranen att hjärtat kan bli hårt som sten eller ännu hårdare. Hjärtats uppgifter att:

• vägleda kroppen (hidaya)
• pumpa blod

Hur blir hjärtat hårt som sten eller ännu hårdare? Hur blir hjärtat sjukt, eller till och med dör? Det insjuknar genom att vi avviker från iman och islam, från vår natur och från vår Skapare. Vi talar här så klart om det andliga hjärtat - det hjärta som är kroppens och själens vägledare.

Hur kan vi undvika våra andliga hjärtans sjukdom?

Genom att närma oss vår Skapare! Genom att vara ödmjuka  i våra böner - inte “bara” att be utan riktigt innehåll. Genom att rannsaka oss själva - när vi läser Koranen, känner vi av den? Darrar hjärtat av kärlek och fruktan? Eller läser vi bara med automatik, utan att tänka till och utan att känna…? I början av Koranen, i andra kapitlet, läser vi:

Det finns människor som säger ‘Vi tror på Gud och på den Yttersta dagen’, medan de [i själva verket] inte tror. De försöker bedra Gud och de troende, men de bedrar inga andra än sig själva - och inser det inte. Deras hjärtan är sjuka av tvivel och Gud låter det onda förvärras och ett plågsamt straff väntar dem för deras ständiga lögner.¨

Ja - Allah låter det onda förvärras, varför? Därför att de är oärliga!

Profeten, Guds frid vare med honom, har upplyst oss om att det finns människor (redan i hans tid!) som ber, ger zakat, fastar… är goda muslimer inför andra människor, men så fort natten faller och de är ensamma, börjar de med sina tvivelaktigheter. Dessa är hycklare - oärliga, sådana som bär sin tro som uppvisning för andra, och för att uppnå sina mål i dunya, men deras hjärtan är sjuka, sjuka av tvivel. 

Subhan’Allah, jag tänker på hjärtats två hemska sjukdomar: tvivel och ilskan… om vi bara visste vilken baraka det är i att kämpa mot dem… (Se även tidigare inlägget “Om hjärtat” http://www.turban.se/?p=81 )

En bra visare, enligt islams källor, om vår tro är sund - är om vi anser någon synd vi gjort som liten. Så fort vi anser den som liten, kan vi vara säkra på att den därmed blivit stor i Allahs ögon!

När Abu Hurayra, r.a, var nära döden, grät han och sahaba (r.a) frågade honom varför han gråter… “Jag vet att det är en lång väg som står framför mig och jag har för lite iman. Nu har jag kommit till slutet. Jag kommer antingen hamna i Jannah eller i Jahannam - men jag vet inte vilken av dem som väntar mig.” Subhan’Allah, detta var ett av många ögonblick under dagens föreläsningar då det var mycket svårt att hålla tårarna tillbaka! Jazakum Allah khayra för goda påminnelser, säger jag till alla bröder. Om en ashab var så rädd för var han skulle hamns, vad skall vi göra? Hur stora tårar måste vi fälla? Hur kommer våra dödsstunder att vara fyllda med ångest, eller ånger…?

Allah vill oss bara väl, och Han har därför skickat profeter med ett och samma budskap (tawhid) genom tiderna. Om man vill vara troende, då finns det plikter som man måste följa. Alla kommer vi stå inför Allah alldeles ensamma och alla kommer vi blir frågade - i Koranen upplyser Allah oss vad Isa, Guds frid vare med honom, svarar om vad han lärt ut till människor: bara tawhid - det finns ingen annan gud förutom Gud (Allah).

Föreläsarens följande exempel är beskriven i ett tidigare inlägg “Hur skall det gå för dem den dag…” http://www.turban.se/?p=22 

Omar, r.a, tredje khalifa, blev sjuk och stannade sjuk i 2 månader efter att ha hört versen om att Allahs bestraffning är sann! Subhan’Allah!! Denne ashab, som redan under sitt liv blev lovad Jannah!! Han, ifrån vem djävulen sprang borta i rädsla!! Han blev så skakad och berörd av den kunskapen… Var är då jag, var är då min lilla iman…? Hur kan jag annat, än att skämmas och önska mig en sådan insikt, ett sådant medvetande, ett sådant rent hjärta! Jag måste bara ifrågasätta, rannsaka hjärtat mitt som ibland rytmiskt slår la ilaha illallah, och ibland är på väg att glömma att tillämpa allt det goda…

Al Mofty avslutade med en sammanfattning av profetens, Guds frid vare med honom, råd till oss:

1) Dyrka Allah som om su ser Honom. Det är din relation med Allah. Om du gör så, är ditt hjärta öppet och tar råd från Allah - bara från Honom (Koranen och Sunnah).

Allah vet vad som hjärtan gömmer. Exempel var hadithen om en ashab som först efter en kort eftertanke tackade ja att följa med efter en jannaza. Varför gjorde han så, frågade hans vän och han svarade att han hade kommit ihåg hadithen som påpekar betydelsen att följa jannaza för Allahs skull. Belöningen för den handlingen är större än bergen Uhud. Paralleller kan göras med alla våra handlingar - hajj, till exemepel: om man gör den för Allahs skull, kommer man tillbaka från den som ett nyfött barn. Jag skulle vilja tillägga att detta är ett test som vi alla kan tillämpa på oss själva, alhamdulillah - vad än vi gör, det allra minsta eller det största, gör vi det för att visa upp oss för människor (för mål i dunya), eller för Allahs skull (för mål i akhira). Vi själva vet bäst vad som vägleder och motiverar våra hjärtan - det är bara Allah Som har den sanna kunskapen, så om vi inte rannsakar våra motiver, skadar vi bara oss själva: för om vi lyckas lura både omgivningen och oss själva (genom att undvika att rannsaka våra egna motiveringar) i denna värld, så kommer vi sannerligen inte kunna lura Allah, när den svåraste stunden kommer!

Subhan’Allah.

2) Räkna med som om du är död eller att det gått 50 elelr 100 år. Kom ihåg döden ofta. Om 50 år, kommer ingen komma ihåg dig och mig. Våra kroppar skall vara stoft. (Se även titgare inlägget “Vid graven“ http://www.turban.se/?p=117 )

Den döde, om vi frågade honom efter hans död, skulle säga till oss att han önskar att hela hans liv varit ibadat och salat! Han skulle ge allt mellan himmel och jord för att kunna återkomma till detta liv, inte för att kunna njuta av dunya, nej! Utan bara för att kunna be 2 rakat till!! Subhan’Allah!!

Vi måste passa på medan vi fortfarande kan syrka Allah - med vå tunga, med vår kropp, med våra handlingar, med hela vårt liv - för vårt eget bästa, för Allah behöver inte vår ibadat, det är bara vi som desperat behöver den, för att rengöra vår jordliga själ, för att befria den och hjälpa den till eviga lyckan.

Koranen säger att ingen vet vad som skall han förtjäna imorgon. När döden närmar sig, kommer det du undvikit hinna ikapp dig. Sulayman, a.s - han, som Allah ärat med att välja honom till Sin profet, genom att ge honom makt och rikedomar, han sade att en enda tesbih är väger mycket tyngre än all makt i jorden!

För den av oss som vill höra, räcker detta.

3) Akta dig för att du inte förtrycker någon! Allah har förbjudit förtryck för Sig och för Sin skapelse. Inte ens en otroende får förtryckas. Inte ens växter och sjur - all Allahs skapelse är helig i dne meningen.

Kom bara ihåg - om du förtrycker någon, och denne sträcker sina händer i du’a till Allah (även om han är icke troende!!) så kommer dennes du’a att accepteras! Mao - om hjärtat inte är så rent att det tack vare rena fitrah inte kan tänka sig att förtrycka en annan varelse, så var självisk och tänk på ditt eget bästa, om du är troende.

4) Låt inte isha’ och fajr bönen passera dig utan att du bett dem i tid! Kom till dessa böner, även om du måste komma krypandes. Närma dig Allah, kom ihåg Honom ofta. När du nämner Allah, mjuknar ditt hjärta och din iman ökar. Alhamdulillah.

5) Sök nyttig kunskap (detta är helig plikt för varje muslimsk man och kvinna)

6) Tänk ofta på döden, begrunda den ofta!