Bismillah.

Detta inlägg är inspirerat av en tidigare kommentar från en ateist, som undrade varför muslimer går till läkare, apotek och sjukhus när vi är sjuka - räcker det inte med att be Gud att läka oss? Hur än en sådan fråga kan verka ytlig för förnuftiga människor som har fått grundläggande kunskap i islam, käns det viktigt att försöka förklara islams syn på bl.a annat sjukdom, på fri vilja och öde - så att ingen kan säga: “Jag vände mitt huvud för jag visste inte, ingen hade förklarat det för mig”. Jag skall försöka förklara, insha’Allah, även skillnaden mellan innebörden som sjukdom har för en troende som blir sjuk vs betydelsen av sjukdomen i en förnekares liv.

Visa människor har alltid funderat kring frågor om fri vilja (fria val) och öde. Enligt Kalvin, betyder ens val att göra  goda eller onda handlingar ingeting, eftersom redan vid födseln är det bestämt om människan skall sluta i Paradiset eller i elden. En av största filosofer i Väst, Voltaire, var fatalist : han tyckte att Öde utan barmhärtighet styr världen, och att människor bara är dess marionetter. SubhanAllah…

Vad säger Qur’anen?

“Den som handlar rättrådigt har själv gott av det, och den som gör orätt vållar sig själv skada; deras Herre vill inte Sina tjänare ont.” 

(Qur’an, XLI:46)

En känd hadith säger att alla föds vi rena i den naturliga tron (medfödda fallenhet att lyda Allah, i islam), men att våra föräldrar gör oss till judar, kristna eller anhängare till någon annan religion.

Alla föds vi rena. Ingen människa föds som mushrik, som kafir, eller som ond. Allah (swt) har skapat människan och erbjudit henne emanet på denna planet - och människan tackade ja. (Subhan’Allah… jag får gåshud vid tanken att bergen var alltför gudsfruktiga för att acceptera den emanet, men människan tackade ja… )

Därför gav oss Allah (swt) förstånd - och frihet att välja världsåskådning. Att tro eller inte tro, att ha den ena eller den andra värdlsåskådning, att avguda olika gudomar, politiska ledare, staten, pengar, karriär, nationer… vi lever i materialismens tid och de flesta människor gör sujud till dessa moderna gudomar:

“Ni finner ert nöje i att överglänsa varandra i rikedom och världsliga framgångar ända till dess ni står vid gravens rand.”

(Qur’an, CII: 1-2) 

Resullullah Muhammed, s.a.w.s, säger att den som samlar guld är tokig!

Fullständig frihet har vi fått även i etik- och moral- frågor: att vara ärlig, eller att ljuga, fiffla och bedra, att skänka eller att stjäla, att leva i kyskhet eller i otukt, att vara girig och snåla eller att vara givmild, att vara hätsk, att vara förbrytare eller mördare - allt detta har Allah (swt) lämnat oss fulla friheten att välja själva.

Tvång skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.

(Qur’an, II:256)

Allah (swt) har gett oss gåvan - förståndet, förmågan att tänka och resonera, Han har lärt oss vad som är av godo och vad som är av ondo - det är upp till varje individ att göra sitt egna fria val : att leva ett liv fyllt av goda gärningar, i lydnad och kärlek till Allah, eller att högmodigt vända huvudet från Sanningen och Ljuset, och insistera att göra oordning på Jorden - planeten som vi tackat ja att ansvara för.

Vi har bundna händer bara i frågor som rör dunya - arbete, nafaka, karriären, fattigdom eller rikedom, hälsan eller sjukdom, familjen, äktenskap och antalet barn, begåvning och affärsframgång…

För att förstå hur vi skall agera i dunya-frågor om vi vill handla enligt islam, låt oss påminna oss den berömda hadithen, när en beduin kom ridandes på sin kamel att besöka Resulullah Muhammed (sallallahu ‘aleyhi we sallam). Beduinen steg av kamelen och sade: ‘Jag lämnar henne till Allah‘ (i meningen - må Allah bestämma om kamelen skall stanna kvar eller vandra iväg). Resulullah Muhammed, sallallahu ‘aleyhi we sallam, svarade: ‘Qayyid, we teweqqel!‘ eller ‘Bind fast kamelen först, och sedan säg att du lämnar henne till Allahs vilja!‘

Detta är, enligt islam, den korrekta inställning i alla dunya angelägenheter! Vi (människor som har förstånd, som är skapade goda och som har fått vägledning och förklaring i Qur’an och Guds sista Profets, sa.w.s, Sunnah) planerar att göra eller åtaga oss någonting med en ärlig och uppriktig avsikt att göra det som är av godo, sedan gör vi vårt bästa att uppnå det som är planerat, och så säger vi “Insha’Allah!“ Slutresultatet vet vi inte, och vi kan inte veta det. Bara det som Allah bestämmer, sker. I världsliga frågor har vi alltså fått bara friheten att planera och sträva att uppnå våra mål - men vad som blir av, själva resultatet, är ovisst:

“… och när du väl fattat ditt beslut, sätt då din lit till Gud; Gud älskar dem som sätter sin lit till Honom. om Gud hjälper er, kan ingen besegra er; men om Gud överger er, vem kan sedan hjälpa er? Förmana därför de troende att sätta sin lit till Gud!”

(Qur’an, III:159-160)

Säg aldrig under några omständigheter: ‘Detta skall jag göra imorgon’ utan [att lägga till]: ‘Om Gud vill (Insha’Allah)’…

(Qur’an, XVIII: 23-24 ) 

Allah (swt) följer människan tillräckligt länge under hennes tid påJorden (människan får tillräckligt med tid för att göra tillräckligt med goda eller onda handlingar under sitt liv för att kunna bli värderad grundat på dem). När Allah bestämmer, avslutas vårt jordliga liv och änglar kommer till den döende för att ta dennes själ (och därmed, liv). Varje levande varelses dödsstund bestämmer endast Allah.

Varje människa skall smaka döden; och Vi prövar er genom de frestelser [som följer] med såväl motgång som medgång. Och ni skall föras tillbaka till Oss.  

(Qur’an, XXI : 35)

Och vi skall föras tillbaka till vår Herre, efter att ha visat hurdana vi är i det test som heter livet på Jorden!

Shaykhen Ali Al Tantawi säger att, om människan var tvingad redan innan sin födsel till allt hon skall göra under sitt jordliga liv, och om hon inte hade något val i detta, då skulle det vara meningslöst att skicka alla Guds Sändebud och Budbärare, att göra gott eller ont skulle inte ha någon betydelse eller vikt. Villkor för belöningen och för straffet är valfrihet - och om den friheten inte finns, då finns straffet inte heller. Allah bestraffar oss endast för det som vi har valfrihet att göra eller att avstå.

Det är i strid med sunt förnuft att Allah tvingar människan att göra något, och sedan straffar henne för det.

När vi analyserar frågan om ödet vs valfrihet, låt oss se vad som står i Qur’anen:

“Ingen olycka drabbar jorden och inte heller er själva utan att den förts in i [Vår] bok, innan Vi sätter den i verket. Detta kostar inte Gud någon moda. [Så är det] för att ni inte skall sörja över det som ni har gått miste om, och inte heller jubla i övermod över det som Han har skänkt er.”

(Qur’an, LVII : 22, 23)

I livet möter vi sannerligen många prövningar och svårigheter. Några av dem som nämns i Qur’anen och Hadithen är : rädsla, svält, sjukdom, näraståendes bortgång, fattigdom (efter välstånd), naturkatastrofer, krig, jordbävningar, skvaller, det onda som icke troende skall göra mot muslimer… Alla dessa prövningar har ett syftre: att testa hur vi är.

När en muslim prövas med sjukdom, visar han tålamod och tackar Allah för sin sjukdom - för han vet att Allah har lovat ta bort vissa av hans tidigare synder med sjukdomen, och att hans Herre vill honom bara väl - att underlätta för honom på Räkneskapens Dag. Troende är ihärdig i sina böner och visar inte otålighet. Lättnad som han får vid tanken om Allahs nåd har en stärkande påverkan på troendes själ.

De bästa muslimer får svåraste prövningar - och när de visar tacksamhet till Allah, ihärdighet och tålamod i prövningen, hoppas de att belöningen blir Jannah.

När en förnekare blir ‘drabbad’ av sjukdom, är det en del av Guds rättvisa straff redan i denna värld som förnekaren själv förtjänat. Han visar inte tacksamhet till sin Herre, utan fortsätter att förneka Sanningen och hans s synder tas därmed inte bort för lidandet sjukdomen innebär.

Den som Gud låter gå vilse har ingen vägledare och Han låter dem hållas i sitt trotsiga övermod, snubblande än hit än dit i blindo.

(Qur’an, VII : 186)

Muhammed Asad säger att ‘låta gå vilse‘ är en naturlig lag (sunnetallahi) enligt vilken människan som försummar sin medfödda etiska och moraliska förmågan, förlorar varje etisk orientering. Han säger också att, om människan självsvåldigt negligerar sin medfödda insiktsförmåga, leder detta ofrånkomligt till att hon förlorar all etisk orientering - och det är inte ödet, utan resultat av egna, fria val.

———————————————————————————–

Om jag skrivit något som är rätt, är det endast tack vare Allah, subhanehu wa ta’ala. Om jag skrivit något som är fel, beror det fullständigt på mina brister och jag ber Allah att vägleda mig till Den Rätta Vägen.