One Responseför "Den nalkande döden"

1. Hanumica december 16th, 2007 at 6:48 e m 1

   Assalamu alaykum wa rahmetullah,

   tyvärr hade jag inte möjlighet att lyssna på denna viktiga föreläsning, har ännu inte fått ny dator. Detta skrivs från mobilen. Jag vill dela med er en del av mina tankar om döden, livet, om Den Ende Som är Al Hayy,om evigheten och storheten av att ånra sig.

   Jag kommer ihåg första gången jag såg en död människokropp. Den var stel och livlös som en docka,och även om jag då var över 20 år,var det egentligen första gången som jag förstod, verkligen förstod med sån klarhet att själen- det i människan som är levande- lämnat sin tillfälliga “bostad”, kroppen. Det som låg framför mig var en docka,en öde ting. Vad har hänt med själen,med livet som bodde i kroppen,med människan jag kände och älskade..? Orden “Han har flyttat till akhira” fick en fullständig betydelse… och för första gången förstod jag,medan jag tittade på dockans bekanta ansikte: detta var dockans ansikte, människan var borta.

   Han Som skapat den människan,och alla människor,och alla löv och alla vattendroppar,Han Som skapat allt levande,allt det underbara inom och omkring oss, Han, Allah subhanehu wa ta’ala,Är Den Enda Som Är sant Levande,utan början och slut. Han Som skapat det minsta sandkornet och alla hav,och hela universum, och tiden, Han som skapat allting och bestämt ordninden för Sin skapelse - Han har ett mål med den skapelsen. Tiden är kort,den går mot sitt slut,och evigheten väntar på oss… Evigheten som vi i denna dimension inte kan föreställa oss (limes begreppet i matematiken stråvar efter att närma vårt förstånd oändlighetsbegreppet). Men evigheten kan vi inte förstå,bara ana. Vårt hjärta kan dock SE sanningen med klarhet och fullständig övertygelse,med skräck och kärlek,hopp och rädslan - det är DÅ man belyses inifrån,när man kommer till insikt om Den Evigt Levande Skaparen och Herren av allting, och om Hans Ord, och om änglar som ser och skriver ner alla våra handlingar och avsikter - dem skall vi bära. Hjärtat sjunker i rädslan och fylls med kärlek i hopp om Allahs förlåtelse och adjur.

   Evighet… Den kommer,med all säkerhet. Och den rättvisa domen för alla.
   Den svaga och beroende människan strävar och ber om Allahs Jannah.

   Och tårar sköljer hjärtat som ber tawbah medan ansiktet och kroppen faller i sudjud.

   “Ya Rabbi, jag faller ner i sudjud inför Din eviga Barmhärtighet” #

   # Löst översatt början av dikten ‘Tawbah’ av Mustafa-Musa Cazim Catic.

   “Säg: jag stöder mig på ett klart vittnesbörd från min Herre”
   (Qor’an, 6:57)