Assalamu alaykum wa rahmetullhi.

I fredags fick jag ett samtal från DO och blev tillfrågad att närvara mötet som har för mål att initiera dialog kring konflikten mellan smittskyddsreglernas krav på kortärmat och muslimsk kvinnors önskan att slippa bära kortärmat.

Själv kommer jag inte vara i Sthlm just 23:e november, när mötet är planerat, så jag ringde runt till systrar som motsvarar sökta profilen (jobbar inom vården osv)… En av dem svarade såhär:

Jag jobbar med bebisar och kan ibland kavla upp ärmarna när jag tar upp bebisarna… det fungerar bra för min del, vet ej varför jag skulle ta den muslimska sidan i dialogen? Det är ändå bevisat att det är farligt pga risken med smittan att ha långa ärmar…

När jag förklarade att en av systrarna var själv om att ha problem från sin chef angående långa ärmar, medan hennes kollegor från samma avdelning som bar långa ärmar endast pga de tyckte det var för kallt inte blev tillsagda/varnade om smittskyddsreglerna - då tyckte systern att det var bara ett enskilt fall och det borde systern som var själv utsatt ta upp. Fast hon har ingen möjlighet att närvara mötet… Jag påpekade även att det finns nyliga brittiska undersökningar och rapporter som visar en annan slutsats när det gäller smittofaran med långa ärmar, men det tog inte emot, systern verkade tycka att det var ett magert och ensamt bevis på ‘vår’ sida mot tunga argument och rapporter som talar emot långa ärmar inom vården…

Hur är vi, egentligen? Är det OK att tännka och handla så - det fungerar för mig, varför skulle jag bry mig om arbetsvillkoren för mina muslimska systrar?

Jag själv har svårt för det sättet överhuvudtaget, och blir speciellt ledsen när jag finner det inom vår stora familj - Ummah.

Vad tycker du?

Was-salaam,

Hanumica

PS Insha’Allah - jag har för avsikt att åka till Sthlm iaf den fredagen och närvara mötet, och tillföra dialogen något konstruktivt med erfarenheter från systrar från Göteborg som jobbar som sjuksköterskor. DS